RetroMask

Tro det eller ej men jag är fortfarande i liv! Jag gissar att de flesta som läste den här bloggen gett upp att kolla om jag uppdaterar den för länge sen.  Senaste gången jag pillade på bloggen var över två månader sen så jag tar nästan för givet att ingen kommer läsa det här men om någon vilsen nörd hittar hit ska han/hon få en förklaring i alla fall.

 

Ursäkten

 

Som på så många andra ställen världen över har finanskrisen även drabbat RetroMask. Jag tappade alla mina inkomster snabbare än en tonårsutlösning. Arbetslös och högvis med räkningar som skulle betalas fick jag sälja alla mina kära tv-spel till en löjligt liten summa bara för att överleva. När jag lyckats betala bort räkningarna var jag tvungen att komma fram till något som skulle lösa min ekonomi framöver. Eftersom arbeten inte växer på träd i dagens läge var jag tvungen att komma på något annat.

 

Lösningen

 

Jag började surfa runt på olika ”dejtingsidor” på nätet med en plan i bakhuvudet. Min tanke var att jag skulle hitta en förmögen äldre kärring som kunde gö mig tills jag kommer på benen igen. Efter en massa smörigt och charmerande snack med en 49-årig rysk Madame på ett community för de lite äldre lyckades jag tills slut hitta en jackpot! Olga (som hon heter) var tidigare gift en någon svinrik ryss och tog med sig halva hans förmögenhet när äktenskapet dog. Så med andra ord är jag en riktig golddigger i dagens läge. Jag har aldrig haft så gott ställt som jag har det just nu. Hon kastar verkligen pengar åt mig så länge jag ”bjuder på mig själv”. Ibland kan det kännas lite vidrigt men man kan alltid blunda och låtsas att det är prinsessan Zelda man värmer stiftet i.

 

WTF!

 

Maj, Maj måne jag kan lura er till Skåne! Det jag nyss skrev är väl inte riktigt sant. Sanningen är att jag i slutet av Mars fick för mig att flytta till en annan stad ett tag. Senaste tiden har jag alltså inte haft någon tillgång till mitt NES. Jag har dock haft tillgång till internet då och då så jag borde ha lagt upp ett inlägg och berättat hur det låg till. Men vad ska jag säga? Jag är helt enkelt en lat jävel så är det bara. Lite trist att eventuellt alla som läste den här bloggen kanske gett upp vid det här laget men jag får ju skylla mig själv när jag inte uppdaterar er som jag borde.

 

Vad händer nu?

 

Det spel jag nötte med innan jag stack iväg var Battle of Olympus. Jag hade kört igenom 75 % av spelet ungefär innan jag försvann. Tyvärr vart jag demonfull en kväll när jag var bortrest och söp bort min kamera som jag hade använt mig av när jag lirade Battle of Olympus. Så alla bilder jag hade tagit (inkl en bild på mitt password) är borta nu. Jag tror inte jag pallar att köra om det spelet från början just nu så jag kommer gå vidare i samlingen. Men jag kanske gör ett nytt försök när jag får ett sug någon vacker dag i framtiden.

 

Löftet

 

Det är enda jag kan lova er är att bloggen aldrig kommer att dö så länge jag kommer spela NES och det kommer jag nog alltid göra mer eller mindre. Jag har tänkt köra igenom min samling och det kommer bli en text för varje spel jag kört. Men jag kan inte lova er att jag regelbundet kommer lägga ut ett blogginlägg varje vecka eller så, det kommer när det kommer liksom. Ibland har man annat att göra och ibland är man bara inte sugen på lira. Sen blir det alltid mer spel under hösten och vintern för min del, jag menar uteserveringarna är inte öppet så många dagar per år i detta land.  

 

Framtiden

 

Planen för den närmaste framtiden spelmässigt heter Punch Out till Wii som jag ska inhandla på fredag (22/5). När jag spelet mig less på det kommer jag sätta mig ner och fortsätta på samlingen. Nu ska jag svara på alla kommentarer ni lagt i mitt förra blogginlägg.

 

Hoppas på ett snart återseende!

/RetroMask

Gütentag kära läsare!

Sen jag släppte förra inlägget om Batman Forever har varit en väldigt aktiv onanist. Jag har legat i min brunfläckade säng och rullat skinn till följande låtar:

Putting on the fritz

Mongolid

TV Party



Nämen allvarligt talat så har jag varit väldigt aktiv i olika spel senaste tiden. Det började med att jag satt hos en polare som äger en kryssbox 360. Vi började lira ett spel som heter Saint´s Row 2. Det är en total kopia utav GTA men det var riktigt underhållande än fast det är en lite väl många knappar att hålla reda på för en Retrogamer som mig. Varför jag fastade för spelet kan bero på friheten man fick när man gjorde en ny karaktär. Det slutade med att vi var en smällfet gubbe med överkamsfrisyren som sprang runt i mammatrosor och skjöt ihjäl poliser, en lustig syn minst sagt!


Några dagar senare var jag hos en annan polare som också äger en xbox 360. Vi laddade hem Bionic Commando Rearmed som är ett spel som har sin rötter från NES. Spelet är precis som till NES fast snyggare,nya banor och möjlighet att spela 2 spelare samtidigt. Det här var riktigt jävla skoj, påminner en del om när man lirade Contra (Probotector) med en kompis när man var liten. Så sitter ni på en xbox 360 och har en hundraläpp över bör ni köpa detta svensktillverkade spel!


Sen var det min tur att ladda hem ett spel på min Wii. Det blev dock inget nyskapat spel utan ett Zeldaliknande äventyr vid namn Neutopia som släpptes till TurboGrafx-16 1990. Spelet är en riktig ripoff på Zelda 1 eller 3. Jag har inte kört igenom hela spelet än men de timmar jag lagt ut än så länge har varit roande.


Jag laddade också hem ett annat spel från TurboGrafx-16 som heter Legend of Hero Tomna. Det var inte lika tidskrävande som de jag andra spelen jag nämt. En timmes speltid räckte innan slutsekvenskerna rullade ner på tvn.


Tydligen så var mitt spelberoende ändå inte riktigt mättat. Jag kom ihåg att jag faktiskt äger ett Nintendo DS som legat och gjort lite nytta senaste månaderna. Jag har ett kort i mitt DS så jag kan ladda hem spel och lira, det är billigt och olagligt precis som ludrerna i Amsterdam...hmm nja de kanske inte är olagligt men de är väl billiga i alla fall? Tillbaka till ämnet så började jag spela Castlevania - Portrait of Ruin till min DS. Det är väldigt likt det första och älskade Castlevaniaspelet som släpptes till Playstation 1, Castlevania: Symphony of the Night. Jag älskar dessa spel,finns inget roligare än att utforska varenda liten vrå på alla kartor som spelen erbjuder. Tror jag lirade 12 timmar under 2 dagar innan jag var klar med det.


Jag fick inte riktigt nog av Castlevania så jag började spela ett annat till DS: Castlevania Dawn of Sorrow. Det är samma stuk på det men jag har bara lirat i en timme eller två än så länge.


Det har blivit väldigt många spel av den senare generationen i slutet som ni ser. Det är ganska ovanligt för mig men ibland får man ett ryck. Men jag har självklart även börjat spela mitt nästa NES-spel också. Jag ska inte avslöja vad det heter men det finns en del Grekiska Gudar inbandat i spelet. Jag har kommit hyfsat långt (tror jag?) så förhoppningsvis är jag snart klar med det.

Tack för mig och hoppas ni inte ledsnat helt på mig eftersom bloggen inte blir uppdaterad allt för ofta.

/RetroMask

Efter jag varit vilsen i Segadjungeln ett tag är jag äntligen tillbaka till NES-samlingen! Nästa spel heter Batman Returns och är tyvärr inte en fortsättning på Sunsofts underbara Batman-spel som jag skrivit om tidigare. Sunsoft släppte en uppföljare till deras Batman som hette ”Batman: Return of the Joker” som jag tråkigt nog inte äger. Batman Returns är utvecklat av Konami som är ett av de absolut största spelföretagen någonsin. 1993 släppte Konami det här spelet i USA och några länder i Europa, men inte Sverige. Så låt se ifall Batman Returns kan överträffa Sunsoft underbara äventyr med läderlappen!

 

 

Batman Returns är alltså ett spel efter andra Batmanfilmen som har samma namn. Skurkarna den här gången är Penguin och Catwoman.

 

 

Istället för ett Action/Plattform som Sunsofts Batman är, har Konami gjort fladderlappen mer till en fighter. Nu snackar vi om ett sidoskrollat Beat ém up, typ Double Dragon. Jag gillar oftast Beat ém up spel men det är mest på 16-bits konsoler jag har lirat dessa. Det är perfekta spel att lira tillsammans med en polare i bakfyllan!

 

 

Du använder A-knappen för att veva runt med knytnävarna och hoppar med gubben på B-knappen, ganska standard med andra ord. Gör du ett hopp och trycker på slagknappen blir det en hoppspark som är rätt effektiv. Batman kan även göra glidtacklingar om du håller neråt och tycker på hoppknappen. Trycker du in A och B samtidigt gör Batman någon slags piruett och fladdrar till med sin kappa. Attacken är antagligen till för att skydda sig när man är omringad av surgubbar, dock förlorar du en del av din energi när du använder den. Tror jag använde mig utav den attacken en gång medans jag spelade så den kunde de ha skippat helt och hållet. Sen kan du även välja mellan 2 olika prylar om du trycker på select-knappen. Du har en rephake och bataranger. Rephaken kan man använda för att komma åt fiender som flyger i luften eller klättra in genom vissa fönster eller ta sig upp på någon speciell plattform. Det är väldigt sällan man har användning av rephaken. Batarangerna är ett utmärkt kastvapen att använda på dryga bossar. Du har enbart 5st per omgång så det gäller att vara sparsam. Du kan hitta fler under banornas gång men det är rätt sällsynt.

 

 

Det finns sex banor i spelet. Varje bana är uppdelat i 2-3st delbanor. Sista delbanan är alltid bossen.

 

Jag köttar på med den blåa superhjälten och kommer fram till första bossen som spöar skiten ur mig ganska omedelbart.

 

 

Det är härjag märker att man bara har ett liv! Vad i fan är det här? Så lätt borde det inte vara att spöa självaste Batboy. Som tur är har man hur många continues man vill. Man får dock inte börja på Bossbanan utan banan som är före bossen. Förutom continue får man även ett password när man dör. Tror aldrig jag varit med om ett gammalt Beat ém up med lösenord?

 

Jag tar continue och får spöa några tjog med cirkusartister innan jag kommer fram till första bossen igen. Tricket är tydligen vältajmade glidtacklingar för att få hjärtat att stanna på fetisen.

 

Efter jag spelat andra banan en stund märker jag att det går att få extraliv. Det finns något som kallas ”box” i högra hörnet på bilden. Man kan fylla upp den lådan med energi som man sen får tulla av när din energimätare tar slut. För att fylla upp lådan måste du hitta hjärtan som helar upp en viss skada du tappat. Har du fullt på din energimätare och tar ett hjärta hamnar det i lådan istället. Du får även refill på energin när du får jämna tiotusental på dina poäng, 10 000, 20 000, 30 000 osv.

 

Andra banan är ganska lätt och jag får möta Catwoman i slutet.

 

 

Tredje banan börjar det bli lite mer utmaning. Jag får möta knivkastande kärringar som är smådryga. Alla fiender i det här spelet är från en cirkus tydligen. Feta clowner, gubbar på styltor, eldspottande idioter och olika akrobater. Ofta upprepar sig samma fiender fast i olika färger. De tål mer stryk och blir mer aggressiva i sina attacker längre in i spelet.

 

Tredje bossen bossen består utan 2 gubbar. Först får jag möta snubbe med svärd.

 

 

Efter jag klarat han dyker en upphottad version av första bossen upp. Efter några försök lyckas jag till slut få kol på dom.

 

Nästa bana är det dags att köra Batmobile! Bilen gasar av sig själv medans du får styra runt den. Här gäller det att skjuta att som rör sig och undvika olika hinder på vägen. Rätt skoj bana och jag vart positivt överraskad över det banbrytande stilen spelet tog helt tvärt.

 

 

Efter jag kört klart bilen är jag utanför ett cirkuståg. Den här banan är riktigt dryg, lång och kryllar av idioter som gör allt för att jag ska lida. 

 

 

Några försök senare tar jag mig fram till slutfarbrorn på banan. Det är en lönnfet gubbjävel med en speldosa(?) på magen som skjuter skott. Han flyger runt hela bilden och tål en satans massa stryk. Den här bossen armbågspenetrerar mig i roevhålet dryga 2 timmar innan jag får nog. I vrede skriker jag ut saker som antagligen portat mig från alla kvartersfester resten av mitt liv om någon granne hör vad jag skriker. Jag ger till slut upp och tar lösenordet för att fortsätta en annan dag.

 

 

Efter några timmars sömn ger jag läderlappen en ny chans. Den här gången lyckas jag efter 3-4 försök. Det är i dessa stunder då allt nötande känns värt. Man får helt enkelt en NES-orgasm!

 

Nästa bana känns rätt lätt efter den vidriga bossen jag just mött. Jag kommer ganska fort till nästa slutgubbe som är självaste elakingen, pingvinen. Han sitter i en slags anktraktor som han gasar fram och tillbaka och skjuter eldbollar. Jag fixar den jäveln på andra försöket.

 

 

 

Efter du slagit sönder pingvinens fordon smiter han iväg och du hamnar på en bonusbana. Du kör en båt och ska samla så mycket mynt och hjärtan du kan.

 

 

6-2 är en isbana som gör det drygt att kontrollera Batman. Tydligen har han inga dubbar under sina stövlar.

 

 

Det är en lång bana med mycket fiender. Ofta är det 3st samtidigt som attackerar dig. Tricket för att överleva är att hålla sig längst ner och köra glidtacklingar på de flesta av alla cirkusmongon.

 

Jag når bossen och det är pingvinen som vill hämnas för det senaste mötet vi hade. Den här gången springer han omkring med ett paraply och en kulspruta. Kommer du nära han använder han sitt paraply som ett skydd mot dina slag. Står du en bit ifrån han skjuter han för fullt med sitt vapen. Han kan även flyga omkring och släppa bomber mot dig.

 

 

Han tål vansinnigt mycket och det är inte så ofta man får in en smäll på honom. Jag dör åtskilliga gånger men han känns ändå lättare än gubben med speldosan på kaggen. Taktiken är att ge han en glidtackling när han landar efter sin raketfärd. Det tar ganska lång tid men efter en utdragen duell viker han sig till slut.

 

 

 

 

 

Man kan tydligen få ett bättre slut om man inte tar continue en enda gång men det låter jag någon annan göra.

 

Batman Returns är inget märkvärdigt spel, ett ganska trist Beat ém up egentligen. En sak jag saknar är 2-player mode, det borde vara obligatoriskt i såna här spel.

 

Styrningen är stel och gubben vill inte hoppa ibland när man så snällt ber han via ett knapptryck. Sen tycker jag Batmans attacker är ganska trista. Man borde t.ex kunna greppa fienderna och göra en nacksving eller en ryggknäckare i alla fall.

 

Konami har gjort ett simpelt Beat ém up som inte ens kommer i närheten av Sunsofts Batman om man ska mäta det i spelglädje.

Film på spelet:

http://www.youtube.com/watch?v=seQGoF4jqDU

 

Speltid: 5 timmar

Status: Varvat

Spelvärt: 66 %        

 

*OFFTOPIC* Jag känner mig bara tvungen att rekommendera 2st dokumentärfilmer om ett gäng speciella människor som ägnat stora delar av sina liv åt att sätta världsrekord på arkadspel från sent 70 och tidigt 80-tal.

Chasing Ghosts Beyond The Arcade

King Of Kong

 

Om ni känner till hur man laddar hem via torrenter kan slita hem filmerna här och här.

 

/RetroMask

 

 

 

Nu kommer fortsättningen på ett spel jag lagt ut många timmar på senaste tiden.

 

Jag insåg efter jag la ut första delen av Super Hydlide att jag missade helt att berätta vad spelet egentligen går ut på. Det är antagligen helt ointressant men jag ska berätta lite kortfattat vad storyn går ut på i alla fall.

 

Jag har själv lite dålig koll vad storyn gäller i detta spel än fast jag spelet det en massa timmar nu. I instruktionsboken står det att en ondska har spridit sig över Fairyland. Ditt mål som hjälte är att hitta källan som sprider ondska och förgöra den. Fan, inte ens en storbystad dam att rädda? Det står inte så mycket mer än så i manualen, kort och simpelt helt enkelt.

 

Sen står det även vad som krävs för att man ska lyckas rädda Fairyland: ”He must gather valuable information from the townspeople”. Jag kan inte låta bli att garva högt för mig själv när jag läser det där! Byborna i det här spelet är det mest idiotiska jag varit med om i ett spel. Antingen så säger de ingenting eller så är det något helt ologiskt trams. Möjligen har 2st av 150st gett mig lite användbar info. Jag får ut mer information om det här spelet om jag pratar med min egen kuk när jag sitter och skiter

 

Som jag skrev sist så hittade jag vägen till draken till slut. Det var en hemlig gång rakt igenom väggen precis som det var när man skulle in i lagerlokalen. Grejen är att det blir så drygt att kolla varje vägg när man springer runt i ett mörker hela tiden, man får så dålig koll på vilka väggar man kollat upp redan.

 

Draken var inga större svårigheter, matade järnet på varje skalle sen var det fort över. Visst påminner han en del om första bossen i Zelda?

 

 

Efter jag dödat draken får jag ”Dragon Fang” som kungen i Water Palace ville ha. Jag återvänder till kungen och ger han det han vill ha och får tillgång till hans skattkistor som har i ett rum bredvid. Det är säkert ett 20-tal kistor där som innehåller allt från rustningar till penslar. En del prylar har jag ingen aning om vad det kan vara bra för? Två av kistorna innehåller stenar som väger så mycket att gubben står still på fläcken efter han packat på sig dom. Jag skippar prylarna som verkar vara onödiga och plockar på mig de som inte väger för mycket. Med ryggsäcken full av prylar som ”Scroll of Jeems” och ”Sega Pack” och annat skit som jag inte vet vad det är för något har jag ingen större aning vad jag ska göra för att komma vidare i spelet?

 

Jag traskar omkring och försöker använda mina nya prylar desperat på olika ställen men det händer verkligen ingenting. Som tur är har jag internet och kan kolla upp vad som ska göras. Jag hade nog gett upp för längesen med det här spelet om jag inte haft till gång till en lösning på nätet. Den stora frågan är nog om det kanske hade varit lika bra att jag inte haft internet så jag kunde ge upp med det här jävla spelet nångång…

 

Lösningen berättar att man ska leta upp en vattenpöl som ligger i närheten av första byn och använda Scroll of Jeems. Är jag för osmart för det här spelet eller? Allt man ska göra känns helt ologiskt att lista ut när man inte får en enda ledtråd någonstans. Kunde det inte vara ett litet buskage runt punkten man skulle stå på eller nåt annat som utmärker att det finns nåt hemligt i närheten?

 

 

När man använder Scroll of Jeems framför vattendraget ploppar ett palats fram under vattenytan.

 

 

När jag kliver in i palatset får jag ett möte av framtiden, stället kryllar utav robotar och annat blinkade skit. Fienderna är rätt svåra och jag helar upp gubben efter nästan varje fight. Rymdmonsterna är åtminstone givmilda på EXP och pengar efter jag slagit sönder dom.

 

Efter jag sprungit runt ett tag hittar jag en knapp som stänger av en massa laserstrålar som blockerat en massa områden. Rymdslottet är som en labyrint på flera olika våningar. Jag åker upp och ner i olika hissar jobbar hårt för att inte bli sönderskjuten av alla robotar. Många gånger får jag slut på helande mediciner och magier så jag får använda magin som tar mig tillbaks till valfri by för att fylla upp gubblurken igen. Efter 4-5 försök i framtidsdjungeln hittar jag en dator som säger att det sitter en massa typer i ett rymdskepp som behöver min hjälp. Datorn säger även att jag behöver en kompass och en rymddräkt som finns gömd inne i palatset jag befinner mig i och att rymdskeppet ligger gömt i en spricka i marken. För en gångs skull känns det som jag fick hyfsat vettig information om vad som ska göras.

 

Jag virrar omkring i en timme och hittar kompassen och rymddräkten. Rymddräkten väger bly och jag teleporterar mig till första byn med min magi eftersom gubben inte kan röra sig pga diverse viktproblem. När jag tar på mig rymddräkten kan jag inte använda min rustning eller hjälm + att den totala vikten blir för mycket så jag säljer alla skyddsprylar. Efter jag sålt allt onödigt i ryggsäcken köper jag mat och helande mediciner och ger mig ut på jakt efter rymdskeppet.

 

Datorn sa att skeppet skulle ligga gömt i en spricka? Som tur är vill jag minnas att det var en stor spricka i jorden en bit söderut från första byn. Jag joggar smidigt dit i min fläskiga rymdtrikå. Kul att jag för en gångs skull lyckades komma vidare i spelet utan hjälp från nätet. Duktig RetroMask du förtjänar en Absinthspetsad folköl på studs!

 

 

När jag trillat ner i hålet hamnar jag mitt i rymden. Det spelar ingen roll vilket håll jag går åt, varje ”ruta” ser likadan ut, påminner faktiskt en del om en labyrintsekvens från första Zelda-spelet. Jag förstår ganska fort att det är läge att ta användning av kompassen som jag hittade tidigare som snällt visar åt vilket håll skeppet ligger. Efter jag gått enligt kompassens rikting en längre tid hittar jag till slut skeppet.

 

 

Skeppets insida har liknande utseende till rymdborgen där jag hittade min ”Space Suit” fast andra fiender. Jag hittar en dator som säger att det är för sent att rädda typerna som satt fast i skeppet för ondskan redan tagit över deras kroppar eller nåt sånt. Datorn säger även att jag ska gå tillbaks till den mörka grottan under lagerlokalen, ni minns där jag samlade i 5 timmar för att komma vidare i spelet som jag skrev i första delen av Super Hydlide. Kul att jag äntligen ska få se vad som gömmer sig där efter all satans dötid jag slog sönder på det stället! Det blir ett besök dit direkt efter jag utforskat klart rymdskeppet.

 

Jag hittar ett horn gömt på sidan av en vägg, den här gången plingade det faktiskt till när jag gick där så man fick en uppfattning om att något var gömt där, BRAVO! Annars hittar 2st kistor, en pilbåge och en skyddshjälm. Pilbågen verkar vara helt värdelös så den kastar jag bort direkt men hjälmen sparar jag för att se om den duger efter jag tagit av mig rymddräkten. Vikten på den totala utrustningen är väldigt maxad vid det här tillfället. Då har jag ändå gjort slut på alla matlådor och mediciner som även tar upp en del vikt. Det sista jag hittar är en teleport till rymdslottet som låg gömd under vattenytan. Jag ser ingen mening med att gå tillbaka dit så jag använder min magi och trollar bort mig till första byn POFF!

 

Eftersom vikten är ett jätteproblem så vill jag veta om man har någon användning av rymddräkten eller kompassen nå mer, annars vill jag kasta skiten och köpa vanlig utrustning istället. Jag tjyvkollar på nätet så jag inte gör bort mig totalt och måste börja om från början i spelet för att jag hivar iväg mina rymdprylar. Lyckligt nog är rymdtjafset ett passerat kapitel och jag kan kasta prylarna åt helvete.

 

Det har kommit en del nya prylar i vapenshoppen men ska jag använda de bästa grejerna går det inte jämt med vikten. Jag får skippa skölden och köra med en halvtaskig rustning om jag vill ha ett bra svärd, får helt enkelt prioritera. Senaste levlarna jag gått upp har inte utökat vikten jag kan bära särskilt nämnvärt konstigt nog.

 

Tillbaka till grottan där min livslust försvann i några timmar hittar jag en pryl som kallas ”Time Door Talisman”. Jahaja, då var vi där igen då? Vad händer nu då? Jag prövar ”use” på talismanen och det står att han sätter fast den på kroppen sen händer det inget mer. Nu är jag ganska less på det här spelet så det går inte många minuter innan jag tar en titt på lösningen på nätet. Om jag hade funderat ett tag hade jag nog listat ut det utan hjälp den här gången. Det finns en teleport norr om första byn som jag har trixat med tidigare i spelet men den gav inte så mycket, trollade mig 3-4 ”rutor österut så jag sket i den då. Har man en tidstalisman fast på bringan blir det såklart en annan femma när man kliver in i den.

 

 

Den här gången hamnar jag i någon slags fantasivärld som innehåller en teleport tillbaks till verkliga världen och ett trasigt hus(?) som påpekar att det fattas en sten när jag ställer vid ingången. Jag prövar att använda alla skumma prylar jag äger men ingenting händer. De enda viktiga prylarna verkar dock bara vara Time Door Talisman, Cloud Stone och Horn eftersom jag inte kan sälja dessa saker (självklart testar jag ju att sälja allt jag kommer över). Talismanen och molnstenen har jag redan använt så jag vill tro att hornet ska göra susen men det händer ingenting. Det här spelet ger mig verkligen analklåda!

 

 

Tydligen skulle man gå ut på den här lilla ön i fantasilanden och blåsa i hornet.