The Adventures of Bayou Billy
Det här spelet borde jag spelat under bokstaven A men jag hade det listat som Bayou Billy, så därför får jag leka med nu istället. Ännu ett NES-spel som är känt för att vara svårt! Vad hände med spel som Barbie och My Little Pony? Inte nog med att det är omtalat att vara svårt, ska även vara riktigt dåligt med usel kontroll. Bayou Billy släpptes 1988 i Japan under namnet Mad City. 1989 kom det till staterna och 1991 till Europa under namnet The Adventures of Bayou Billy. Av någon anledning så gjorde man Amerikanska och Europeiska versionerna svårare än Japanska. Oftast brukar det väl vara tvärtom, tror vi fick ett lättare Mega Man om jag inte minns fel? Det är Konami som står för kalaset den här gången. Att Konami vet hur man gör bra spel är det ingen som sätter emot men ibland chockar även de bästa.
Jag hyrde det här någon enstaka gång som liten men jag tror aldrig jag klarade första banan. Det här spelet släpptes när Crocodile Dundee-filmerna var som störst. Det märks helt klart att spelidén bygger från filmen. Kolla bara omslaget nedan, kan fan inte bli mer likt filmerna. Precis som i Battletoads är det ett ganska varierande spel. Huvuddelen är ett Beat ’em up men det finns även racingbanor och skjutbanor där man kan använda sig av zapperpistolen om man vill.
Billy har fått sin flickvän bortrövad av den cigarettrökande gudfadern Gordon. Som vanligt i spel och filmvärlden så löser man problemet med egna knytnävar.
Det första du får välja är Game A, Game B, Practice Mode eller Sound Mode. Väljer du Game A får du spela vissa banor med Nintendos pistol, Zappern. Eftersom jag inte har en TV som zappern fungerar på, så undviker jag Game A och spelar Game B som är samma spel fast du får använda kontrollen på pistolbanorna istället.
Efter man blivit bjuden på ett litet intro får man börja spela mitt i djungeln. Man sparkar med A-knappen och slår med B-knappen. Tycker du på båda samtidigt så gör Billy en hoppspark. Innan jag ens stött på en fiende märker jag hur stel styrningen känns. Man har 3 liv och 5 continues sen är man krokodilföda och får börja om igen. Du har även en hälsomätare som består av 7 fyrkanter.
Efter jag vandrat en liten stund får jag möta första skurken. Jag känner mig helt chanslös och han får in en minst en smäll på mig varje gång jag skickar iväg en spark. I vanliga beat em ups så brukar man få chansen att skicka iväg en slagserie innan man blir attackerad igen. I Bayou Billy finns inget sånt, här gäller det att spela fegt. Gör en hoppspark och spring och göm dig, har du tur slipper du tappa skada. Redan efter 2 minuter märker jag hur satans illa det här spelet är! Det finns ingen logik alls i hur man ska slåss? Fienderna man möter springer runt helt random och skickar iväg en tjuvsmäll då och då. En fiende tål 8-10 träffar också, i japan tålde de en tredjedel, varför Konami!?
Efter ha kastat min knakande NES-dosa i golvet några gånger allt vad kunde och önskat jag satt och sket i en bidé istället för att spela det här kommer jag till slut fram till ett vattenhål med krokodiler. Det är andra vattenhålet på banan jag stöter på. Första gången kunde jag skita i krokodilerna och bara gå vidare. Den här gången ska du ner i vattnet och spöa skiten ur en massa krokodiler med dina bara händer för att ta dig vidare på banan. Jag tappar hur mycket skada som helst men som tur är så lossnar det olika föremål allt eftersom jag spöar dessa djur och ibland är det en kycklingklubba(?) som fyller upp energin. Många av typerna man slåss med tappar allt från pinnar till läderpiskor när man pucklar på dem.
Efter ha fått använda några continues klarar jag till slut första banan. Andra banan är en pistolbana, hade önskat att jag hade en zappertelevision, hade varit kul att pröva åtminstone. Du styr runt ett sikte i djungeln och ska skjuta allt som rör sig. Det här är ganska simpelt, du får mer skott och hälsa när du skjuter vissa skurkar. Efter några minuter kommer en helikopter fram och du är i kamp mot spelets första boss. Här gäller det bara att skjuta så mycket som möjligt medan den flyger omkring och skjuter mot dig i bilden. Med lite tur klarar du det här på första försöket.
Nästa bana är man tillbaka i djungeln igen (suck). Det är samma skit som första banan förutom en boss i slutet. Bossen är en stor rackare som kastar upp en i luften så man landar på nacken om man kommer för nära. Jag hittar ingen vidare taktik utan försöker göra hoppsparkar fram och tillbaka. Dör några gånger men till slut klarar jag han med en energiruta kvar. Känns som hela den här bossen handlar om tur.
Efter en liten mellansekvens med gudfader Gordon (som förövrigt alltid skrattar åt en när man klarat en bana) så är det dags att köra Jeep. Den här banan är känd för att vara ett rent helvete. Man gasar fordonet när man trycker uppåt och skjuter kulspruta med b-knappen och kastar iväg en granat med A-knappen. Längst upp på bilden ser du hur långt du ska köra och hur mycket tid du har på dig. Det är bilar, stenar och flygplan som är efter dig hela tiden. Här tål du bara en träff sen dör du ett liv, 3 liv och sen får du starta om från början på banan om du nu har några continue kvar förstås. Mach Rider är omtalat att vara ett dåligt racingspel men det här tar verkligen priset! Fy helvete vad dåligt och svårt det är att köra omkring med jeepen. Jag hade hellre suttit i riktig Jeep, kört in i vägg och dött istället för att spela den här banan. Du ska spränga bilarna du möter med kulsprutan och kasta granater på planen som flyger ovanför dig samtidigt som du måste styra omkring biljäveln, hela banan är en gryta fylld med spetälska och avföring. Här får jag slut på continues för första gången och får börja om från början igen. När jag kommer hit igen försöker jag köra väldigt försiktigt och inte bry mig om att det går på tid. Jag klarar det med några sekunder till godo.
Skönt att den banan äntligen är över! Suprise suprise din äckliga idiot, här kommer en till racingbana som är likadan fast med en annan bakgrund! Skär av min arm och bitch-slappa mig till döds med den! Vad är det för fel på människorna som gjort detta spel!? Helt oväntat så klarar jag den här banan på första försöket. Vet inte om den här banan var lättare eller om jag hade en sjuk tur bara?
Nästa bana är det slagsmål som gäller igen. Du vandrar nu omkring på en gata som heter Bourbon Street, en fet jävla Bourbon är precis vad man behöver för att orka tampas med det här spelet! Här ska du spöa knivkärrningar och solbrända män som svingar järnkulor mot dig. Den här banan är lång som fan men du hittar spelets bästa vapen, piskan! Med piskan kan du snärta ihjäl packen på avstånd, vilket leder till att det blir ofantligt mycket lättare att spela. Efter ett tag tar banan slut helt utan vidare och det blir en mellansekvens igen.
Nästa bana styr du ett sikte igen. Istället för djungeln är du ute och skjuter hel vilt på gatan. Den här banan känns bra mycket drygare än första skjutbanan. Det är en massa motorcyklar som åker omkring på bilden och skjuter mot dig, riktigt dryga. Till slut kommer jag fram till en grind som vaktas en stor och en liten herre. Den lilla kastar knivar mot mig och den stora skjuter med ett automatvapen. Jag dör ett liv men lyckas dräpa dom livet efter med en energiruta kvar. Hann aldrig med att ta en bild på bossen men ni kan nog leva vidare utan att se den.
Nästa bana är du inne på gudfaderns gård och det är beat ém up igen. Det första du möter är 3st idioter med pistoler. Dom här snubbarna är ingen lek, man får knappt en chans att komma nära dem. Efter ha dött och tagit en till continue så lyckas jag sparka loss en pistol från en snubbe, nu kan man fegt besegra dem på avstånd. Tråkigt nog har man inte evigt med skott till pistolen så det går inte att fortsätta att fegspela. Pistolsnubbarna bjöd även på en skottsäker väst efter de blev dräpta.
Nästa fiende är en kärring med piska som bussar hundar mot dig. Tricket är att sno hennes piska och snärta hon till en ond bråd död. Därefter är du framme vid Gordons mansion och det är dags för sista banan.
Du får möta Gudfadern Gordon på direkten. Han skjuter en massa skott med en puffra men eftersom du har en skottsäker väst sedan banan innan så studsar kulorna från din kropp. Jag har även kvar piskan så den här bossen är rena barnleken, han kan inte ens ta skada på mig.
Efter att feta farbrorn är ett minne blått dyker en röd och en blå robocop fram. Jag har ingen aning vilka de här typerna ska förställa sig vara men jag gissar att det är Gordons söner? Mycket stryk tål dom men eftersom jag har kvar piskan kan jag spela väldigt taktiskt och klara båda bröderna utan att tappa skada.
Äntligen kommer den förlorade flickvännen fram och man får se ett hångel i 8-bitar. Får väl ge lite cred att det är ett hyfsat slut i alla fall. Kunde ha varit så mycket sämre. Men något jag aldrig förstod är vad fan spelet säger när The End kommit fram? Någon med hundhörsel som läser den här bloggen som kan svara på den frågan? Höj volymen och lyssna!
Årets bästa dubbelnamn kanske?
Det stod i manualen att man bara hade 5 continues men det kändes som jag använde fler? Kan hända att man får någon extra efter man nått en viss poäng.
Det är spelet är vidrigt! Kontrollen är fruktansvärd, jag hatar att styra omkring en krokodilkåt pajas. När jag tänker efter så hade Konami rätt dålig kontroll i de flesta NES-spelen de släppte. Contra och shmups:en är väl ett undantag. De banorna jag kan leva med är shooting-banorna, dom är väl okej för att vara givmild i komplimanger. Sen är faktiskt musiken helt reko, helt klart höjdpunkten i spelet. Men hela det här spelet är en röra av skit. Mitt tips till mänskligheten är att aldrig spela detta.
Här är ett smakprov på första banan
Speltid: 3 timmar
Status: Varvat
Spelvärt: 18 %
Jag hyrde det här någon enstaka gång som liten men jag tror aldrig jag klarade första banan. Det här spelet släpptes när Crocodile Dundee-filmerna var som störst. Det märks helt klart att spelidén bygger från filmen. Kolla bara omslaget nedan, kan fan inte bli mer likt filmerna. Precis som i Battletoads är det ett ganska varierande spel. Huvuddelen är ett Beat ’em up men det finns även racingbanor och skjutbanor där man kan använda sig av zapperpistolen om man vill.
Billy har fått sin flickvän bortrövad av den cigarettrökande gudfadern Gordon. Som vanligt i spel och filmvärlden så löser man problemet med egna knytnävar.
Det första du får välja är Game A, Game B, Practice Mode eller Sound Mode. Väljer du Game A får du spela vissa banor med Nintendos pistol, Zappern. Eftersom jag inte har en TV som zappern fungerar på, så undviker jag Game A och spelar Game B som är samma spel fast du får använda kontrollen på pistolbanorna istället.
Efter man blivit bjuden på ett litet intro får man börja spela mitt i djungeln. Man sparkar med A-knappen och slår med B-knappen. Tycker du på båda samtidigt så gör Billy en hoppspark. Innan jag ens stött på en fiende märker jag hur stel styrningen känns. Man har 3 liv och 5 continues sen är man krokodilföda och får börja om igen. Du har även en hälsomätare som består av 7 fyrkanter.
Efter jag vandrat en liten stund får jag möta första skurken. Jag känner mig helt chanslös och han får in en minst en smäll på mig varje gång jag skickar iväg en spark. I vanliga beat em ups så brukar man få chansen att skicka iväg en slagserie innan man blir attackerad igen. I Bayou Billy finns inget sånt, här gäller det att spela fegt. Gör en hoppspark och spring och göm dig, har du tur slipper du tappa skada. Redan efter 2 minuter märker jag hur satans illa det här spelet är! Det finns ingen logik alls i hur man ska slåss? Fienderna man möter springer runt helt random och skickar iväg en tjuvsmäll då och då. En fiende tål 8-10 träffar också, i japan tålde de en tredjedel, varför Konami!?
Efter ha kastat min knakande NES-dosa i golvet några gånger allt vad kunde och önskat jag satt och sket i en bidé istället för att spela det här kommer jag till slut fram till ett vattenhål med krokodiler. Det är andra vattenhålet på banan jag stöter på. Första gången kunde jag skita i krokodilerna och bara gå vidare. Den här gången ska du ner i vattnet och spöa skiten ur en massa krokodiler med dina bara händer för att ta dig vidare på banan. Jag tappar hur mycket skada som helst men som tur är så lossnar det olika föremål allt eftersom jag spöar dessa djur och ibland är det en kycklingklubba(?) som fyller upp energin. Många av typerna man slåss med tappar allt från pinnar till läderpiskor när man pucklar på dem.
Efter ha fått använda några continues klarar jag till slut första banan. Andra banan är en pistolbana, hade önskat att jag hade en zappertelevision, hade varit kul att pröva åtminstone. Du styr runt ett sikte i djungeln och ska skjuta allt som rör sig. Det här är ganska simpelt, du får mer skott och hälsa när du skjuter vissa skurkar. Efter några minuter kommer en helikopter fram och du är i kamp mot spelets första boss. Här gäller det bara att skjuta så mycket som möjligt medan den flyger omkring och skjuter mot dig i bilden. Med lite tur klarar du det här på första försöket.
Nästa bana är man tillbaka i djungeln igen (suck). Det är samma skit som första banan förutom en boss i slutet. Bossen är en stor rackare som kastar upp en i luften så man landar på nacken om man kommer för nära. Jag hittar ingen vidare taktik utan försöker göra hoppsparkar fram och tillbaka. Dör några gånger men till slut klarar jag han med en energiruta kvar. Känns som hela den här bossen handlar om tur.
Efter en liten mellansekvens med gudfader Gordon (som förövrigt alltid skrattar åt en när man klarat en bana) så är det dags att köra Jeep. Den här banan är känd för att vara ett rent helvete. Man gasar fordonet när man trycker uppåt och skjuter kulspruta med b-knappen och kastar iväg en granat med A-knappen. Längst upp på bilden ser du hur långt du ska köra och hur mycket tid du har på dig. Det är bilar, stenar och flygplan som är efter dig hela tiden. Här tål du bara en träff sen dör du ett liv, 3 liv och sen får du starta om från början på banan om du nu har några continue kvar förstås. Mach Rider är omtalat att vara ett dåligt racingspel men det här tar verkligen priset! Fy helvete vad dåligt och svårt det är att köra omkring med jeepen. Jag hade hellre suttit i riktig Jeep, kört in i vägg och dött istället för att spela den här banan. Du ska spränga bilarna du möter med kulsprutan och kasta granater på planen som flyger ovanför dig samtidigt som du måste styra omkring biljäveln, hela banan är en gryta fylld med spetälska och avföring. Här får jag slut på continues för första gången och får börja om från början igen. När jag kommer hit igen försöker jag köra väldigt försiktigt och inte bry mig om att det går på tid. Jag klarar det med några sekunder till godo.
Skönt att den banan äntligen är över! Suprise suprise din äckliga idiot, här kommer en till racingbana som är likadan fast med en annan bakgrund! Skär av min arm och bitch-slappa mig till döds med den! Vad är det för fel på människorna som gjort detta spel!? Helt oväntat så klarar jag den här banan på första försöket. Vet inte om den här banan var lättare eller om jag hade en sjuk tur bara?
Nästa bana är det slagsmål som gäller igen. Du vandrar nu omkring på en gata som heter Bourbon Street, en fet jävla Bourbon är precis vad man behöver för att orka tampas med det här spelet! Här ska du spöa knivkärrningar och solbrända män som svingar järnkulor mot dig. Den här banan är lång som fan men du hittar spelets bästa vapen, piskan! Med piskan kan du snärta ihjäl packen på avstånd, vilket leder till att det blir ofantligt mycket lättare att spela. Efter ett tag tar banan slut helt utan vidare och det blir en mellansekvens igen.
Nästa bana styr du ett sikte igen. Istället för djungeln är du ute och skjuter hel vilt på gatan. Den här banan känns bra mycket drygare än första skjutbanan. Det är en massa motorcyklar som åker omkring på bilden och skjuter mot dig, riktigt dryga. Till slut kommer jag fram till en grind som vaktas en stor och en liten herre. Den lilla kastar knivar mot mig och den stora skjuter med ett automatvapen. Jag dör ett liv men lyckas dräpa dom livet efter med en energiruta kvar. Hann aldrig med att ta en bild på bossen men ni kan nog leva vidare utan att se den.
Nästa bana är du inne på gudfaderns gård och det är beat ém up igen. Det första du möter är 3st idioter med pistoler. Dom här snubbarna är ingen lek, man får knappt en chans att komma nära dem. Efter ha dött och tagit en till continue så lyckas jag sparka loss en pistol från en snubbe, nu kan man fegt besegra dem på avstånd. Tråkigt nog har man inte evigt med skott till pistolen så det går inte att fortsätta att fegspela. Pistolsnubbarna bjöd även på en skottsäker väst efter de blev dräpta.
Nästa fiende är en kärring med piska som bussar hundar mot dig. Tricket är att sno hennes piska och snärta hon till en ond bråd död. Därefter är du framme vid Gordons mansion och det är dags för sista banan.
Du får möta Gudfadern Gordon på direkten. Han skjuter en massa skott med en puffra men eftersom du har en skottsäker väst sedan banan innan så studsar kulorna från din kropp. Jag har även kvar piskan så den här bossen är rena barnleken, han kan inte ens ta skada på mig.
Efter att feta farbrorn är ett minne blått dyker en röd och en blå robocop fram. Jag har ingen aning vilka de här typerna ska förställa sig vara men jag gissar att det är Gordons söner? Mycket stryk tål dom men eftersom jag har kvar piskan kan jag spela väldigt taktiskt och klara båda bröderna utan att tappa skada.
Äntligen kommer den förlorade flickvännen fram och man får se ett hångel i 8-bitar. Får väl ge lite cred att det är ett hyfsat slut i alla fall. Kunde ha varit så mycket sämre. Men något jag aldrig förstod är vad fan spelet säger när The End kommit fram? Någon med hundhörsel som läser den här bloggen som kan svara på den frågan? Höj volymen och lyssna!
Årets bästa dubbelnamn kanske?
Det stod i manualen att man bara hade 5 continues men det kändes som jag använde fler? Kan hända att man får någon extra efter man nått en viss poäng.
Det är spelet är vidrigt! Kontrollen är fruktansvärd, jag hatar att styra omkring en krokodilkåt pajas. När jag tänker efter så hade Konami rätt dålig kontroll i de flesta NES-spelen de släppte. Contra och shmups:en är väl ett undantag. De banorna jag kan leva med är shooting-banorna, dom är väl okej för att vara givmild i komplimanger. Sen är faktiskt musiken helt reko, helt klart höjdpunkten i spelet. Men hela det här spelet är en röra av skit. Mitt tips till mänskligheten är att aldrig spela detta.
Här är ett smakprov på första banan
Speltid: 3 timmar
Status: Varvat
Spelvärt: 18 %
Kommentarer
Trackback
