Live stream?
Hej kära läsare!
Jag tänkte höra om det finns något intresse av att följa mitt spelande via en live stream? Jag sitter på utrustning så jag kan koppla upp den gråa mysboxen till en stream. Tanken skulle vara att vi bestämmer dag och tid när jag lirar nästa spel i samlingen sen får ni följa med och håna mig i chatten när jag ständigt dör i frustrerande spel. Om jag börjar streama spelen kommer jag antagligen lägga ner lite mindre tid på själva blogginläggen, de är oftast inläggen som tar längst tid i jämförelse med själva spelandet. Det finns både fördelar och nackdelar med att sända äventyret live på nätet.
Fördelar:
* Jag kommer hinna spela fler spel om jag lägger ner mindre tid på blogginläggen.
* Ni får delta i spelandet samtidigt som jag lirar.
* Ni får chansen att kalla mig olika könsord i en chatt.
* Jag kommer känna mig mer motiverad att spela med en levande publik.
Nackdelar:
* De som tittar på streamen kommer antagligen inte uppskatta själva blogginlägget lika mycket eftersom de redan vet hur det kommer sluta.
* Blogginläggen kommer inte bli lika långa och detaljerade. (Kanske är en fördel?)
* Ni får se hur dålig jag egentligen är på tv-spel.
Det är trots allt ni läsare som jag ska underhålla så skriv gärna vad ni tycker om denna idé. Om det skulle finnas intresse för det hela så får vi tillsammans komma fram till passande dagar och tider som lirar med streamen igång.
Jag har varit lite lat nån vecka nu (Rayman Origins) men nästa NES-spel är på g.
Det var allt för den här gången, adjö för fan!
Jag tänkte höra om det finns något intresse av att följa mitt spelande via en live stream? Jag sitter på utrustning så jag kan koppla upp den gråa mysboxen till en stream. Tanken skulle vara att vi bestämmer dag och tid när jag lirar nästa spel i samlingen sen får ni följa med och håna mig i chatten när jag ständigt dör i frustrerande spel. Om jag börjar streama spelen kommer jag antagligen lägga ner lite mindre tid på själva blogginläggen, de är oftast inläggen som tar längst tid i jämförelse med själva spelandet. Det finns både fördelar och nackdelar med att sända äventyret live på nätet.
Fördelar:
* Jag kommer hinna spela fler spel om jag lägger ner mindre tid på blogginläggen.
* Ni får delta i spelandet samtidigt som jag lirar.
* Ni får chansen att kalla mig olika könsord i en chatt.
* Jag kommer känna mig mer motiverad att spela med en levande publik.
Nackdelar:
* De som tittar på streamen kommer antagligen inte uppskatta själva blogginlägget lika mycket eftersom de redan vet hur det kommer sluta.
* Blogginläggen kommer inte bli lika långa och detaljerade. (Kanske är en fördel?)
* Ni får se hur dålig jag egentligen är på tv-spel.
Det är trots allt ni läsare som jag ska underhålla så skriv gärna vad ni tycker om denna idé. Om det skulle finnas intresse för det hela så får vi tillsammans komma fram till passande dagar och tider som lirar med streamen igång.
Jag har varit lite lat nån vecka nu (Rayman Origins) men nästa NES-spel är på g.
Det var allt för den här gången, adjö för fan!
Blue Shadow
Under 90-talet var ordet ”Ninja” inte okej att ha i en titel på ett tv-spel eller i någon produkt som lockade yngre konsumenter här i Sverige, eller rättare sagt i Europa om jag förstått det hela korrekt. Första gången jag la märke till detta var när Turtles blev populärt här. Teenage Mutant Hero Turtles kallades sköldpaddorna i Sverige, men som de festa vet så är originaltiteln egentligen Teenage Mutant Ninja Turtles. Jag har faktiskt ingen aning varför Ninja blev sånt förbjudet ord för den yngre publiken? Det är likadant med Ninja Gaiden serien. Oh nej! Tänk om alla barnen blir svärdkåta och börjar dräpa varandra tack vare ordet Ninja i titeln!? I alla fall så heter Ninja Gaiden, Shadow Warriors i detta land. Blue Shadow har samma historia, Shadow of the Ninja var namnet på spelet i USA. Det släpptes 1990 i Japan och ett år senare i USA och Europa. Blue Shadow är utvecklat av spelföretaget Natsume och släpptes av Taito.
Har spelat det här vid några få tillfällen för 15-20 år sen men jag kom inte ihåg mer än att man kunde spela 2-player co-up.
Året är 2029 och den ondskefulla kejsaren Garuda har tagit över USA. För att stoppa Garuda skickas två stycken ”top of the line” ninjor iväg, Lord Hayate och Lady Kaede.
Du får välja om du vill spela tjejninja eller pojkninja, eftersom jag har en snopp så valde jag herren. Tror inte det är någon skillnad mer än utseendet. Blue Shadow är Platformsaction, ni vet hoppa, klättra och slåss med diverse olika vapen i en härlig sidoskrollad 2D-miljö. Du har en energimätare som är ganska generös, tål hyggligt många smällar. Däremot så har du bara 1 liv men 5 continues!? Så dör du ett liv är det continue som gäller. Hade det inte varit lättare att ge gubben 5 liv och ingen continue istället? Du hoppar på A-knappen och viftar med ditt vapen på B-knappen. Det är 5 banor som är uppdelade i flera olika delbanor.
Efter jag spelat nån minut på första banan drar jag likheter med Ninja Gaiden och Batman. Hoppandet och klättrandet känns som Ninja Guiden, medan fightingen och fienderna påminner om Batman.
Det finns vita lådor utspridda på banorna. Om du slår sönder boxarna kan du hitta uppgraderingar till ditt svärd, tillfälliga vapen eller energipåfylling. Melodin är att hitta 2 uppgraderingar till ditt svärd, istället för att ha räckvidd kortare än en förhud så täcker du upp halva bilden.
Första banorna är inte så mycket att snacka om. Du kan nästan bara hoppa förbi alla fiender om du vill. Det är först på andra bossen det börjar bli lite intressant. Här har vi en stor tank med ett känsligt öga. Det gäller att vara snabb att slå medan ögat är framme och sen undvika missiler som faller från himlen. Här tappar jag 2 continues innan jag förstår mönstret.
Tredje banan är inte heller några större konstigheter. Det handlar mest om att klättra upp för stegar och döda några gubbar på varje plan. Tredje bossen är en samuraj som är barnsligt enkel. Det är bara att veva till han varje gång han dyker upp från marken.
Det är nu spelet börjar bli lite smådrygt. Här är det en massa rörliga hissar och skit du ska hoppa emellan. Jag får slut på continues och får börja om från start igen. Tummen är rätt varmt vid det här läget så 15 minuter senare är jag på samma bana igen. Den här gången tar jag mig fram till banans boss. Det är en jeansklädd snubbe som hoppar omkring och gör några löjliga sparkar. Han har även en kråkjävel som flyger omkring och vill hacka dig på hjässan. Efter jag fått in ett gäng träffar på han störtar fågeln rakt in i bossen och han förvandlas till en stenpippi som skjuter laser. Jag dör ett liv men nästa försök inser jag att stå och duckveva med svärdet i ett hörn, fungerar rätt bra.
Från att ha varit ett ganska lätt spel så kommer hard mode från ingenstans. Första fienderna man möter på femte banan är en slags mekanisk spindel som tål onödigt mycket stryk. Ibland skjuter den ut små vulkanutbrott med skott som jag aldrig lyckas undvika. Efter jag tagit med förbi spindelpartiet kommer jag till något som påminner om en Mega Man bana. Det är någon bana i ett Mega Man spel där det kommer dödliga ljusstrålar ur väggarna samtidigt som man faller neråt. Här kommer det eldväggar från alla olika håll medan du ska försöka klättra uppåt. Med lite tålamod så är det egentligen ganska lätt men jag stressar för mycket och dör nåt liv. Nästa parti ska du hoppa mellan olika plattformar som är täckta med minor samtidigt som en idiot skjuter jobbiga skott mot dig. Det sista hoppet innan man klarar 5-1:an är ett jävla skithopp! Jag lyckas bli nerskjuten i avgrunden av en pajas på andra sidan. Game Over!
Nästa försök tar jag mig vidare till 5-2. Här måste du försiktigt ta dig framåt och penetrera sköldmongon med ditt svärd samtidigt som du ska akta dig för dryga pilbågsskyttar. Efter en stund börjar bilden sakta röra sig uppåt. Såna här banor är det värsta som finns! Jag hatar när man ska skynda sig uppåt för att bilden trycker på. Om man stressar för mycket och håller sig längst upp i bilden så hinner man inte se fienderna och tappar skada. Tricket är att försöka hålla sig i mitten av bilden och akta sig för pilarna som strömmar från alla håll. Det är helt omöjligt att rensa borta alla fiender som dyker upp medan bilden sakta rullar uppåt. Efter en stund kommer du till två stycken stegar, en på varje sida. Tar du vänstra stegen hittar du en låda som maxar upp ditt vapen. Högra sidan fyller upp din energi. Sen är du på toppen och det är dags att möta den argaste gubbakuken av dem alla. Du får se en liten animation när där kejsaren förvandlas till ett drakliknade monster.
Jag valde vänstra vägen upp så räckvidden på mitt vapen är långt så det räcker. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om livsmätare. Jag tål bara några träffar innan det blir game over för den blåa ninjan. Jag kämpar mig snabbt tillbaka till kejsaren för att bli piskad än en gång. Jag prövar att välja högra sidan och möta han med maxad energimätare men längden på mitt vapen gör det otroligt svårt att få in träffar på bossen. Tre gånger får jag game over på bossen innan jag märker att man hinner ta både vapenuppgraderingen och livspåfyllningen innan bilden den stigande bilden hinner ikapp dig. Detta gör det hela betydigt lättare och jag klarar sista bossen på första försöket med maxad ninja.
Hade Ryu Hayabusa från Ninja Gaiden haft sex med Batman tror jag deras barn hade sett ut som Blue Shadow. Jag har ganska kul när jag lirar Blue Shadow. Det är härligt musik och bra variation på fienderna. Synd att det inte var en mer stigande svårighetsgrad i spelet, det går från lätt till svårt på en tvärrunk. Jag gillar också att det finns co-op mode, det blir lite som en ninjaversion av contra. Vill du ha kul några timmar så är inte Blue Shadow ett dumt förslag.
Speltid: 4 timmar
Status: Varat
Spelvärt: 79 %
Har spelat det här vid några få tillfällen för 15-20 år sen men jag kom inte ihåg mer än att man kunde spela 2-player co-up.
Året är 2029 och den ondskefulla kejsaren Garuda har tagit över USA. För att stoppa Garuda skickas två stycken ”top of the line” ninjor iväg, Lord Hayate och Lady Kaede.
Du får välja om du vill spela tjejninja eller pojkninja, eftersom jag har en snopp så valde jag herren. Tror inte det är någon skillnad mer än utseendet. Blue Shadow är Platformsaction, ni vet hoppa, klättra och slåss med diverse olika vapen i en härlig sidoskrollad 2D-miljö. Du har en energimätare som är ganska generös, tål hyggligt många smällar. Däremot så har du bara 1 liv men 5 continues!? Så dör du ett liv är det continue som gäller. Hade det inte varit lättare att ge gubben 5 liv och ingen continue istället? Du hoppar på A-knappen och viftar med ditt vapen på B-knappen. Det är 5 banor som är uppdelade i flera olika delbanor.
Efter jag spelat nån minut på första banan drar jag likheter med Ninja Gaiden och Batman. Hoppandet och klättrandet känns som Ninja Guiden, medan fightingen och fienderna påminner om Batman.
Det finns vita lådor utspridda på banorna. Om du slår sönder boxarna kan du hitta uppgraderingar till ditt svärd, tillfälliga vapen eller energipåfylling. Melodin är att hitta 2 uppgraderingar till ditt svärd, istället för att ha räckvidd kortare än en förhud så täcker du upp halva bilden.
Första banorna är inte så mycket att snacka om. Du kan nästan bara hoppa förbi alla fiender om du vill. Det är först på andra bossen det börjar bli lite intressant. Här har vi en stor tank med ett känsligt öga. Det gäller att vara snabb att slå medan ögat är framme och sen undvika missiler som faller från himlen. Här tappar jag 2 continues innan jag förstår mönstret.
Tredje banan är inte heller några större konstigheter. Det handlar mest om att klättra upp för stegar och döda några gubbar på varje plan. Tredje bossen är en samuraj som är barnsligt enkel. Det är bara att veva till han varje gång han dyker upp från marken.
Det är nu spelet börjar bli lite smådrygt. Här är det en massa rörliga hissar och skit du ska hoppa emellan. Jag får slut på continues och får börja om från start igen. Tummen är rätt varmt vid det här läget så 15 minuter senare är jag på samma bana igen. Den här gången tar jag mig fram till banans boss. Det är en jeansklädd snubbe som hoppar omkring och gör några löjliga sparkar. Han har även en kråkjävel som flyger omkring och vill hacka dig på hjässan. Efter jag fått in ett gäng träffar på han störtar fågeln rakt in i bossen och han förvandlas till en stenpippi som skjuter laser. Jag dör ett liv men nästa försök inser jag att stå och duckveva med svärdet i ett hörn, fungerar rätt bra.
Från att ha varit ett ganska lätt spel så kommer hard mode från ingenstans. Första fienderna man möter på femte banan är en slags mekanisk spindel som tål onödigt mycket stryk. Ibland skjuter den ut små vulkanutbrott med skott som jag aldrig lyckas undvika. Efter jag tagit med förbi spindelpartiet kommer jag till något som påminner om en Mega Man bana. Det är någon bana i ett Mega Man spel där det kommer dödliga ljusstrålar ur väggarna samtidigt som man faller neråt. Här kommer det eldväggar från alla olika håll medan du ska försöka klättra uppåt. Med lite tålamod så är det egentligen ganska lätt men jag stressar för mycket och dör nåt liv. Nästa parti ska du hoppa mellan olika plattformar som är täckta med minor samtidigt som en idiot skjuter jobbiga skott mot dig. Det sista hoppet innan man klarar 5-1:an är ett jävla skithopp! Jag lyckas bli nerskjuten i avgrunden av en pajas på andra sidan. Game Over!
Nästa försök tar jag mig vidare till 5-2. Här måste du försiktigt ta dig framåt och penetrera sköldmongon med ditt svärd samtidigt som du ska akta dig för dryga pilbågsskyttar. Efter en stund börjar bilden sakta röra sig uppåt. Såna här banor är det värsta som finns! Jag hatar när man ska skynda sig uppåt för att bilden trycker på. Om man stressar för mycket och håller sig längst upp i bilden så hinner man inte se fienderna och tappar skada. Tricket är att försöka hålla sig i mitten av bilden och akta sig för pilarna som strömmar från alla håll. Det är helt omöjligt att rensa borta alla fiender som dyker upp medan bilden sakta rullar uppåt. Efter en stund kommer du till två stycken stegar, en på varje sida. Tar du vänstra stegen hittar du en låda som maxar upp ditt vapen. Högra sidan fyller upp din energi. Sen är du på toppen och det är dags att möta den argaste gubbakuken av dem alla. Du får se en liten animation när där kejsaren förvandlas till ett drakliknade monster.
Jag valde vänstra vägen upp så räckvidden på mitt vapen är långt så det räcker. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om livsmätare. Jag tål bara några träffar innan det blir game over för den blåa ninjan. Jag kämpar mig snabbt tillbaka till kejsaren för att bli piskad än en gång. Jag prövar att välja högra sidan och möta han med maxad energimätare men längden på mitt vapen gör det otroligt svårt att få in träffar på bossen. Tre gånger får jag game over på bossen innan jag märker att man hinner ta både vapenuppgraderingen och livspåfyllningen innan bilden den stigande bilden hinner ikapp dig. Detta gör det hela betydigt lättare och jag klarar sista bossen på första försöket med maxad ninja.
Hade Ryu Hayabusa från Ninja Gaiden haft sex med Batman tror jag deras barn hade sett ut som Blue Shadow. Jag har ganska kul när jag lirar Blue Shadow. Det är härligt musik och bra variation på fienderna. Synd att det inte var en mer stigande svårighetsgrad i spelet, det går från lätt till svårt på en tvärrunk. Jag gillar också att det finns co-op mode, det blir lite som en ninjaversion av contra. Vill du ha kul några timmar så är inte Blue Shadow ett dumt förslag.
Så här tyckte Nintendomagasinet:
1 Spelare,hmm?
Speltid: 4 timmar
Status: Varat
Spelvärt: 79 %
Blaster Master
Här har vi en gammal klassiker från Sunsoft. Spelet släpptes 1988 i Japan och USA. Som vanligt fick vi andra vänta några år, 1991 kom en PAL-version till Europa. Jag minns att jag tyckte det var en konstig framsida på spelets kartong som barn, fattade aldrig vad den hade att göra med själva spelet? Blaster Master fanns aldrig i mina ägor men jag tror någon kompis satt på spelet. I bästa fall så klarade vi kanske första bossen på den tiden. Jag har även spelet det här i vuxen ålder. För 3 år sen fick jag och min polare för oss att klara Blaster Master en gång för alla men vi dog på någon boss sen blev klockan mycket och det hela rann ut i sanden. Äntligen är det dags för ett till försök på detta spel, ska inte misslyckas den här gången!
Storyn i den Japanska versionen handlar om någon snubbe som tagit över större delen av universum. Här man ska försvara sin egen planet ”Sophia the 3rd” när han kommer till attack. Det man ska använda sig av för att försvara planeten är en supertank som styrs av en pojke vid namn Kane Gardner. Men ni kan omedelbart glömma den storyn för jänkarna och Européerna fick ett minst sagt ”omskrivet” manus till vår release.
En pojke som heter Jason har en groda som heter Fred. En dag blir Fred less på att bo i en glasbur och rymmer ut från huset. Jason springer efter och ser hur grodan Fred lyckas hoppa rakt på en låda fylld med radioaktiva ämnen och växer till en enorm groda. I stundens hetta så ramlar både Fred och den giftiga lådan ner i ett hål i backen. Jason stäcker sig för att rädda sin gigantiska, muterade groda men ramlar själv i hålet. När Jason landar på hålets botten befinner han sig bredvid ett gigantiskt fordon. Men det är inte vilket fordon som helst, den här tanken är byggd för att utplåna radioaktiva varelser som bor under jorden och styrs av Plutonium Boss. Fordonets namn är ”Sophia the 3rd”. Wow, jag tar lite LSD till kaffet när jag skriver om storyn till jänkarna!
Du styr alltså specialtanken och ska rensa upp underjorden från diverse muterad skit. Tanken du styr kan hoppa och skjuta rakt fram och uppåt. Du kan även kliva ut ur tanken och enbart styra runt lilla Jason om du trycker på select. Blaster Master kan beskrivas som ett sidoskrollat ”hoppa och skjuta allt som rör sig" i en stor öppen äventyrsvärld, påminner mycket om Metroid. Du har separata energimätare för tanken och för Jason.
Jag har ingen aning vart jag ska gå någonstans? Till slut hittar jag en vattenpöl som ligger så långt åt höger du bara kan gå. På botten av pölen finns en stege som leder upp till en grotta. För att ta sig till grottan måste du kliva ut tanken och spela med Jason. Jag försöker kliva in i grottan men det går inte nå vidare. Efter en stund märker jag att man ska trycka neråt för att kliva in i grottan, varför inte trycka uppåt som känns mer så mycket mer logiskt?
När man styr Jason inne i grottorna ser det ut som ett helt annat spel. Nu får man se spelet uppifrån och Jason ser ut att ha den största vattenskallen som fått delta i ett tv-spel. Här kan man inte hoppa utan det är puffran man får lita på. Skotten man skjuter har inte längre räckvidd än en utlösning! Du måste i princip gå in i fienderna innan du når dem. Du kan även kasta granater men dom har nog ännu sämre räckvidd än de vanliga skotten, men de är starkare. Det går att hitta uppgraderingar till puffran som tur är. Hittar du bara en uppgradering så kan du skjuta över hela bilden. Men sen märker jag något som är riktigt kasst. Direkt du blir av träffad av en fiende så nedgraderas ditt vapen också. Har du inte spelat banorna tidigare är det nästan omöjligt att inte bli träffad lite nu och då.
Grottan är liten och jag befinner mig snart vid första bossen. Jag vet inte riktigt vad det ska likna för nåt, en hjärna eller ett hallon kanske? Man behöver ingen vidare taktik utan se till att vara nära hjärnan och mata iväg granater bara.
När du klarat bossen får du en uppgradering till tanken, nån pryl som kallas hyper. Det finns totalt 7st uppgraderingar till ditt fordon. Du kan även hitta specialskott, i from av målsökande missiler och blixtrar. Det tog flera timmar innan jag ens fattade hur man använde dessa. Man skulle tydligen trycka neråt och skjutknappen.
Med hyper som egenskap kan jag skjuta sönder ett ansikte som sitter fast i en vägg och ta mig vidare till area 2. Spelet är uppdelat i 8st olika banor men det är ändå en öppen värld man spelar i. De har bara numrerat olika delar av världen vilket är en ganska bra idé. Istället för att sitta och beskriva ”andra bubbelvärlden” och liknande som man gör i Metroid är alla ställen uppdelade i nummer.
Nu börjar det bli en massa olika vägar att välja mellan. Finns flera olika grottor att gå in och utforska med Jason men de flesta innehåller inte mycket av värde. Det kan vara lite vapenuppgraderingar som man tappar lika fort som man fått dem. Jag yrar omkring och lyckas dö något liv här och där men efter ett tag hittar jag rätt grotta. Det är en typ av labyrint som man ganska fort förstår. En sak jag lär mig här är att skita i fienderna. Oftast går det lättaste att inte försöka skjuta ihjäl dem och bara springa förbi. Andra bossen är nå slags sjömonster som jobbar järnet med sina klor och skjuter ut små skott ur sin taggiga vagina mitt på kroppen. Det är en fördel om du har uppgraderat din pistol så du kan skjuta långa skott. Stå längst ner i bilden och skjut mot mitten av kroppen. Av den här bossen får jag en grej som kan skjuta hål i vissa väggar.
Jag letar runt ett tag på andra banan och hittar en lämplig vägg att skjuta sönder för att ta mig vidare till bana 3.
Här är det ännu mer vägar att välja mellan och fler grottor att utforska men inget av värde att hämta i dom. Är det något spel som behöver en karta så är det fan Blaster Master, allt ser likadant ut och det finns så många vägar att välja mellan. Jag kommer på att bästa melodin är att skita i grottorna och satsa på att välja den vägen som känns svårast att ta med vagnen. Det fungerar bra och jag hamnar i bossgrottan efter ett tag. Här är det inga konstigheter, bara att vandra på och ta så många vapenuppgraderingar du kan. Tredje bossen är olika lådor som åker omkring över bilden och skjuter skott mot dig. Skjuter du sönder en låda ökar de andra boxarna farten. Här dör jag och måste ta en continue och får börja om från början på tredje banan. Nästa gång jag stöter på bossen har jag lyckas uppgradera mitt vapen rätt bra och jag kan skjuta lådorna på ett bra avstånd. Bossen bjuder på en Hover som ny egenskap till kärran.
Här kommer jag ihåg vad jag ska göra sen sist jag lirade det här spelet. Med hovern kan du flyga en stund med bilen. Det finns en mätare som visar hur mycket hoverkraft du har. Tar den slut måste du döda en viss typ av fiende som släpper ett "H" som fyller upp din flygtank. De flesta fienderna släpper ett "P" som fyller på din power (energi). Hittills i spelet har man tagit sig vidare i banorna i ordning men den här gången ska man backtracka till där spelet startar. Hade jag inte kommit ihåg det här sen sist jag spelade, hade det säkert tagit flera timmar innan jag hittat fjärde banan. Du ska i alla fall flyga upp för en vägg som har en ingång vid toppen.
Det här är som en kloakaktig bana. Som vanligt är det en satans röra att försöka hitta den rätta vägen men att alltid gå mot den svåraste vägen är ett vinnande koncept i det här spelet. Jag hittar den bossgrottan rätt snabbt tack vare att jag söker den svåraste vägen hela tiden. Här får du vandra omkring på smala gångar med kloakvatten runtom. Går du ner i vattnet så dör du ett liv på en gång. Kolla på bilden nedan och förklara för mig hur de tänkte att man skulle komma åt det där P:et? Sunsoft, ni är fan helt utvecklingsstörda på ett bra sätt!
Nästa boss är en stor groda….vänta nu, hoppade jag inte ner i hålet för att rädda min muterade groda? Det verkar som jag ska slåss mot grodan Fred nu. Fredde är en dryg fan! Han hoppar 3 gånger sen öppnar han munnen gör lite olika attacker. Enda gången du kan ta skada på han, är när han har munnen öppen. Mitt kära husdjur ger igen för gamla tider när jag höll han fången i en glasbur. Fred har lekstuga med mig och det blir dags att ta en continue igen. Jag får ta 2 continues innan jag inser att man kan skjuta grodkuken från sidan när han öppnar munnen. Nu har han ingenting att säga till om när jag matar han full med granater. Fred ger mig en nyckel som leder till nästa bana.
Direkt jag hör musiken tycker jag att jag känner igen den. Jag kommer fram till att den påminner en del om Gradius. Håller någon med eller är jag ute och cyklar?
Blaster Master
Gradius
Nu är det dags för en vattenvärld. Fordonet går otroligt segt i vattnet och det går knappt att hoppa. Efter ha sjunkigt till botten är det läge att lämna vagnen och spela solo med Jason ett tag.
Jason är en jävel på simma så det går betydligt fortare att spela i vattnet nu. Än en gång siktar jag på att dra mig dit det är mest fiender och jag hittar bossgrottan efter en stund. Ingen märkvärdig bana alls men sen kommer bossen. Det är ilsken krabba som skjuter ut bubblor. Till en början känns han ganska enkel, speciellt om du har skott som går över hela bilden. Men efter du fått in ett gäng träffar så börjar han spotta bubblor som ett dräggelmongo. Tog han diskmedel istället för tonic till gindrinken eller? Här har jag inte en chans och dör alla mina liv igen. Jag tar en continue och spelar fram till bossen igen för att blir totalt förnedrad och dö mina 3 liv åter igen. Nu var tanken att jag skulle ta en continue igen men eftersom utvecklarna av det här spelet hatar alla som köpte deras spel så har man bara 4st continues per omgång. Vad i helvete! Är det inte nog jävligt att de inte skapade ett lösenordssystem så man blir tvungen att köra igenom spelet på en sittning? Nädu, du får 4 continues och 3 liv på varje continue utan att ha möjlighet att hitta extraliv under spelets gång. Det är i detta skede jag inser varför jag aldrig klarade det här spelet sist jag försökte, det blev helt oväntat Game Over!
Lite smått chockad häller jag upp en kopp kaffe och inser hur viktigt varje litet liv är i Blaster Master, finns inget tomrum att klanta sig. Med smak av avföring och slidsekret i munnen börjar jag bittert om hela äventyret. Någon timme senare är jag hos bossen igen med 3 liv och 3 continues kvar. Jag lyckas inte spela felfritt fram så en continue gick till spillo. Man kan skjuta sönder bubblorna men när han lägger in sin extraväxel så spottar han ut så många bubblar att inget skott jag skjuter når fram till krabban. Jag matar på så mycket på B-knappen att jag blir helt svettig och det känns som armen håller på gå ur led. Jag klarar fan inte av den här vidriga, äckliga skitbossen. Jag dör alla mina continues och kastar kontrollen i backen så hårt att den får en fin liten spricka på sidan. Här stänger jag ilsket av för dagen.
Ny dag, nya tag! Jag spelar åter igen fram till krabbhelvetet och kämpar som en tjur mot en matador. På något magiskt sätt lyckas jag till slut få död på bossen. Jag vet egentligen inte hur jag lyckas, känns som jag fick in en massa lyckträffar och till slut gav han upp. Krabban ger mig egenskapen dive. Nu fungerar min vagn som ubåt också.
Jag hittar ganska fort vart nästa bana ligger. Nu när vattenbanan är bortgjord är det dags att spela en isbana.
Det är ganska svårt att styra tanken med is som underlag. Om ni tycker man glider omkring mycket på isbanorna i Mariospelen så har inte testat Blaster Master’s isvärld. Efter ha glidit runt ett bra tag hittar jag bossgrottan. Här skiter jag som vanligt i alla fiender och traskar på så fort jag kan djupare in i grottan. Efter en stund är det dags för sjätte bossen. Det är ett återbesök av andra bossen. Den gången är han argare och skjuter även spottloskor med sina klor. Jag får inget grepp alls om bossens mönster och spelet tar slut.
Jag gjorde ju åtminstone framsteg den här rundan så jag börjar om illa kvickt. Men den här rundan så klarar jag ju förstås inte ens bubbelkrabban och får Game Over igen. Limma igen mitt urinrör och låt mig dö i blodförgiftning!! Eftersom jag är en tjurig jävla idiot så börjar jag om igen. Ni kan antagligen gissa vad som händer, krabban våldtar mig igen! Nu kastar jag kontrollen så hårt i backen att det blir ett märke i golvet men kontrollen fungerar mirakulöst fortfarande. Jag kastade min xbox-dosa vid ett tillfälle och den blev glapp direkt. Det var bättre förr! Här ger jag upp och går och lägger mig.
Sådär, då var det lördag! Jag hade eventuellt tänkt gå ut och roa mig denna afton. Ni vet, ragga upp en fet tjej och dricka lite gammeldansk men Blaster Master sätter stopp för sånt. Äntligen börjar jag få lite bukt på hur man klarar krabban och jag kan ta mig till nästa bekymmer. Sjätte bossen i Blaster Master är min NES-nemesis genom tiderna. Jag kan inte minnas att jag känt mig så chanslös mot en boss!? Hur fan gör man? Jag klarar bara inte av det. Det är inga problem att klara alla 6 banor utan att dö ett liv men när jag kommer fram till bossen tar det bara stopp. Jag måste vara utvecklingsstörd som inte kan hitta ett mönster på en 25år gammal boss! Det finns något som kallas ”grenade glitch” i Blaster Master. Det går ut på att du kastar en granat på en boss och pausar samtidigt som han tar skada, då fortsätter han ta skada så länge du har pausat spelet. Jag övervägde sjukt många gånger att använda mig av det här fusket med det känns bara så fel.
Till slut upptäcker jag att man kan sträjfa, ni vet som de moderna kidsen gör i spel som Doom och liknande. Om man håller in A-knappen medan man styr gubben så ändrar han aldrig riktning vilket gör att det underlättar kopiöst mycket! Nu kan jag hålla mig i bakgrunden och dra iväg nåt skott då och då samtidigt som jag alltid är vänd åt rätt håll. Halleluja! Efter ha dött 30-40 liv på det här helvetet kan jag äntligen gå vidare. Jag får förmågan att klättra på väggar.
Jag minns att suspekt område på bana 2 som jag gissar att väggklättringen kommer till nytta. Mycket riktigt är det här man går vidare till nästa bana.
Jag tar en liten ölpaus och börjar gluttra i instruktionsboken och lägger märke till det här:
Först och främst står det att man ska läsa manualen INNAN man börjar spela. Sen är det kartor och förklaringar hur man tar sig till de olika banorna. Det måste vara flera 1000-tals människor som kört fast i Blaster Master utan att veta om att manualen är nyckeln att ta sig vidare. Det fanns även bilder på alla bossar utom första och sista. Det står också vad man får för förmågor av dem. Hela manualen är som en stor spoiler. Men kartan är faktiskt ingen dum idé.
Sjunde banan måste ha den stressigaste musiken ett spel kan. Den här banan var rätt tråkig, mycket roligare bandesign på de tidigare banorna. Den vanliga rutinen tar mig relativt fort till bossen och där får jag ett kärt återseende av Fred.
Den här gången är han betydligt snabbare och det är svårare att läsa hans mönster . Jag dör 2 liv men klarar han på tredje försöket. Enligt ”internet” skulle den här bossen vara mycket svårare än bossarna jag hade så sjukt mycket problem med tidigare. Det kan jag inte hålla med om, internet kan dra åt helvete.
Nu är Sofia The 3rd fulländad och sista förmågan var att klättra i taket.
Jag tittar i manualen och ser att ingången till åttonde banan ligger i bana tre. Vagnen är sjukt jobbig att styra nu. Det går inte längre att rulla av en plattform, du måste använda dig av ett hopp för att släppa taget. Man glömmer bort det hela tiden och gör ständiga misstag. Det märks att man är på sista banan nu. Musik låter som moderhjärnans bana i Metroid. Den ser ut som en sista bana också.
Banan är rätt svår, många dryga hopp mellan avgrunder fylld med taggar samtidigt som fiender attacker dig. Efter att ha gått vilse några gånger tar jag mig till den rätta grottan. Skönt nog så är grottan liten och det är dags för bossen. Äntligen förstår jag vad som är på framsidan av kartongen till det här spelet.
Oturligt nog kommer jag hit på mitt sista liv på min sista continue. Bossen känns ganska lätt men jag klantar mig och dör. Gråtande börjar jag om på det här spelet IGEN! 90 minuter senare är jag vid bossen igen och fixar han på direkten. Självklart så ploppar det upp en ny boss illa kvickt.
Han dödar mig och jag får ta en continue och börja om på sista banan. När jag kommer fram igen ser jag att man slipper döda första bossen och får möta riddaren direkt. Nu märker jag att man kan stå helt still och bara skjuta rakt fram, riddaren står bara och tar emot. Så den lättaste bossen är alltså sista bossen i Blaster Master.
Lite märkligt är ju att jag sitter tillsammans med grodan i slutscenen? Har jag inte dödat grodan två gånger under spelets gång?
Det här spelet är riktigt bra men det finns saker förstör det. Först och främst så har jag aldrig sett ett spel som lider av så mycket ”slowdowns”. Ni vet när det blir för mycket på bilden och allt går sakta som fan. Är det mer än 2 fiender på bilder så går spelet segt, och 2st fiender på bilden är mest hela tiden. När man spelar vissa bossar tror man nästan att bilden ska frysa helt och hållet.
Det här spelet tog så mycket längre tid än vad jag hade väntat mig! Bara en sån sak som att det inte finns lösenord eller evigt med continues är helt ofattbart!
Att man tappar Jasons vapenuppgraderingar när man tappar skada. Helt hjärndött! Man borde ständigt ha skott som räcker hela vägen till skärmen tar slut.
Alla onödiga grottor! I Metroid blir man belönad med energitankar och missiler om man utforskar lite här och där. I Blaster Master är det bara slöseri med tid. Det finns aldrig någonting som är värt att ha i alla grottor förutom själva bossgrottorna.
Bortsett från ovanstående punkter så är det här ett kul spel med grym musik och bra kontroll. Det ska finnas ett Blaster Master till Mega Drive och Gameboy också. Det gjordes även en remake på originalet till Wiiware men det är inget jag har spelat.
Random film på spelet.
Speltid: 15 timmar
Status: Varat
Spelvärt: 74 %
Jag har hört rykten om att Samson och Anders från Retroresan, tagit upp min blogg i senaste avsnittet. De har t.o.m. lagt upp en länk hit och det får jag tacka hjärtligt för! Jag ser att de också spelat Blaster Master för några månader sen, ska blir intressant att höra om vi delar samma mening om spelet. Sen är jag sjukt intresserad av vad de har att säga om Alex Kidd som är de senaste spelet de lirade. Speciellt partiet mot slutet av spelet när man ska hoppa på rätt rutor för att ta sig vidare i spelet. Hur som helst, alla som hittat hit via Retroresan, välkommen till min blogg!
Storyn i den Japanska versionen handlar om någon snubbe som tagit över större delen av universum. Här man ska försvara sin egen planet ”Sophia the 3rd” när han kommer till attack. Det man ska använda sig av för att försvara planeten är en supertank som styrs av en pojke vid namn Kane Gardner. Men ni kan omedelbart glömma den storyn för jänkarna och Européerna fick ett minst sagt ”omskrivet” manus till vår release.
En pojke som heter Jason har en groda som heter Fred. En dag blir Fred less på att bo i en glasbur och rymmer ut från huset. Jason springer efter och ser hur grodan Fred lyckas hoppa rakt på en låda fylld med radioaktiva ämnen och växer till en enorm groda. I stundens hetta så ramlar både Fred och den giftiga lådan ner i ett hål i backen. Jason stäcker sig för att rädda sin gigantiska, muterade groda men ramlar själv i hålet. När Jason landar på hålets botten befinner han sig bredvid ett gigantiskt fordon. Men det är inte vilket fordon som helst, den här tanken är byggd för att utplåna radioaktiva varelser som bor under jorden och styrs av Plutonium Boss. Fordonets namn är ”Sophia the 3rd”. Wow, jag tar lite LSD till kaffet när jag skriver om storyn till jänkarna!
Du styr alltså specialtanken och ska rensa upp underjorden från diverse muterad skit. Tanken du styr kan hoppa och skjuta rakt fram och uppåt. Du kan även kliva ut ur tanken och enbart styra runt lilla Jason om du trycker på select. Blaster Master kan beskrivas som ett sidoskrollat ”hoppa och skjuta allt som rör sig" i en stor öppen äventyrsvärld, påminner mycket om Metroid. Du har separata energimätare för tanken och för Jason.
Jag har ingen aning vart jag ska gå någonstans? Till slut hittar jag en vattenpöl som ligger så långt åt höger du bara kan gå. På botten av pölen finns en stege som leder upp till en grotta. För att ta sig till grottan måste du kliva ut tanken och spela med Jason. Jag försöker kliva in i grottan men det går inte nå vidare. Efter en stund märker jag att man ska trycka neråt för att kliva in i grottan, varför inte trycka uppåt som känns mer så mycket mer logiskt?
När man styr Jason inne i grottorna ser det ut som ett helt annat spel. Nu får man se spelet uppifrån och Jason ser ut att ha den största vattenskallen som fått delta i ett tv-spel. Här kan man inte hoppa utan det är puffran man får lita på. Skotten man skjuter har inte längre räckvidd än en utlösning! Du måste i princip gå in i fienderna innan du når dem. Du kan även kasta granater men dom har nog ännu sämre räckvidd än de vanliga skotten, men de är starkare. Det går att hitta uppgraderingar till puffran som tur är. Hittar du bara en uppgradering så kan du skjuta över hela bilden. Men sen märker jag något som är riktigt kasst. Direkt du blir av träffad av en fiende så nedgraderas ditt vapen också. Har du inte spelat banorna tidigare är det nästan omöjligt att inte bli träffad lite nu och då.
Grottan är liten och jag befinner mig snart vid första bossen. Jag vet inte riktigt vad det ska likna för nåt, en hjärna eller ett hallon kanske? Man behöver ingen vidare taktik utan se till att vara nära hjärnan och mata iväg granater bara.
När du klarat bossen får du en uppgradering till tanken, nån pryl som kallas hyper. Det finns totalt 7st uppgraderingar till ditt fordon. Du kan även hitta specialskott, i from av målsökande missiler och blixtrar. Det tog flera timmar innan jag ens fattade hur man använde dessa. Man skulle tydligen trycka neråt och skjutknappen.
Med hyper som egenskap kan jag skjuta sönder ett ansikte som sitter fast i en vägg och ta mig vidare till area 2. Spelet är uppdelat i 8st olika banor men det är ändå en öppen värld man spelar i. De har bara numrerat olika delar av världen vilket är en ganska bra idé. Istället för att sitta och beskriva ”andra bubbelvärlden” och liknande som man gör i Metroid är alla ställen uppdelade i nummer.
Nu börjar det bli en massa olika vägar att välja mellan. Finns flera olika grottor att gå in och utforska med Jason men de flesta innehåller inte mycket av värde. Det kan vara lite vapenuppgraderingar som man tappar lika fort som man fått dem. Jag yrar omkring och lyckas dö något liv här och där men efter ett tag hittar jag rätt grotta. Det är en typ av labyrint som man ganska fort förstår. En sak jag lär mig här är att skita i fienderna. Oftast går det lättaste att inte försöka skjuta ihjäl dem och bara springa förbi. Andra bossen är nå slags sjömonster som jobbar järnet med sina klor och skjuter ut små skott ur sin taggiga vagina mitt på kroppen. Det är en fördel om du har uppgraderat din pistol så du kan skjuta långa skott. Stå längst ner i bilden och skjut mot mitten av kroppen. Av den här bossen får jag en grej som kan skjuta hål i vissa väggar.
Jag letar runt ett tag på andra banan och hittar en lämplig vägg att skjuta sönder för att ta mig vidare till bana 3.
Här är det ännu mer vägar att välja mellan och fler grottor att utforska men inget av värde att hämta i dom. Är det något spel som behöver en karta så är det fan Blaster Master, allt ser likadant ut och det finns så många vägar att välja mellan. Jag kommer på att bästa melodin är att skita i grottorna och satsa på att välja den vägen som känns svårast att ta med vagnen. Det fungerar bra och jag hamnar i bossgrottan efter ett tag. Här är det inga konstigheter, bara att vandra på och ta så många vapenuppgraderingar du kan. Tredje bossen är olika lådor som åker omkring över bilden och skjuter skott mot dig. Skjuter du sönder en låda ökar de andra boxarna farten. Här dör jag och måste ta en continue och får börja om från början på tredje banan. Nästa gång jag stöter på bossen har jag lyckas uppgradera mitt vapen rätt bra och jag kan skjuta lådorna på ett bra avstånd. Bossen bjuder på en Hover som ny egenskap till kärran.
Här kommer jag ihåg vad jag ska göra sen sist jag lirade det här spelet. Med hovern kan du flyga en stund med bilen. Det finns en mätare som visar hur mycket hoverkraft du har. Tar den slut måste du döda en viss typ av fiende som släpper ett "H" som fyller upp din flygtank. De flesta fienderna släpper ett "P" som fyller på din power (energi). Hittills i spelet har man tagit sig vidare i banorna i ordning men den här gången ska man backtracka till där spelet startar. Hade jag inte kommit ihåg det här sen sist jag spelade, hade det säkert tagit flera timmar innan jag hittat fjärde banan. Du ska i alla fall flyga upp för en vägg som har en ingång vid toppen.
Det här är som en kloakaktig bana. Som vanligt är det en satans röra att försöka hitta den rätta vägen men att alltid gå mot den svåraste vägen är ett vinnande koncept i det här spelet. Jag hittar den bossgrottan rätt snabbt tack vare att jag söker den svåraste vägen hela tiden. Här får du vandra omkring på smala gångar med kloakvatten runtom. Går du ner i vattnet så dör du ett liv på en gång. Kolla på bilden nedan och förklara för mig hur de tänkte att man skulle komma åt det där P:et? Sunsoft, ni är fan helt utvecklingsstörda på ett bra sätt!
Nästa boss är en stor groda….vänta nu, hoppade jag inte ner i hålet för att rädda min muterade groda? Det verkar som jag ska slåss mot grodan Fred nu. Fredde är en dryg fan! Han hoppar 3 gånger sen öppnar han munnen gör lite olika attacker. Enda gången du kan ta skada på han, är när han har munnen öppen. Mitt kära husdjur ger igen för gamla tider när jag höll han fången i en glasbur. Fred har lekstuga med mig och det blir dags att ta en continue igen. Jag får ta 2 continues innan jag inser att man kan skjuta grodkuken från sidan när han öppnar munnen. Nu har han ingenting att säga till om när jag matar han full med granater. Fred ger mig en nyckel som leder till nästa bana.
Direkt jag hör musiken tycker jag att jag känner igen den. Jag kommer fram till att den påminner en del om Gradius. Håller någon med eller är jag ute och cyklar?
Blaster Master
Gradius
Nu är det dags för en vattenvärld. Fordonet går otroligt segt i vattnet och det går knappt att hoppa. Efter ha sjunkigt till botten är det läge att lämna vagnen och spela solo med Jason ett tag.
Jason är en jävel på simma så det går betydligt fortare att spela i vattnet nu. Än en gång siktar jag på att dra mig dit det är mest fiender och jag hittar bossgrottan efter en stund. Ingen märkvärdig bana alls men sen kommer bossen. Det är ilsken krabba som skjuter ut bubblor. Till en början känns han ganska enkel, speciellt om du har skott som går över hela bilden. Men efter du fått in ett gäng träffar så börjar han spotta bubblor som ett dräggelmongo. Tog han diskmedel istället för tonic till gindrinken eller? Här har jag inte en chans och dör alla mina liv igen. Jag tar en continue och spelar fram till bossen igen för att blir totalt förnedrad och dö mina 3 liv åter igen. Nu var tanken att jag skulle ta en continue igen men eftersom utvecklarna av det här spelet hatar alla som köpte deras spel så har man bara 4st continues per omgång. Vad i helvete! Är det inte nog jävligt att de inte skapade ett lösenordssystem så man blir tvungen att köra igenom spelet på en sittning? Nädu, du får 4 continues och 3 liv på varje continue utan att ha möjlighet att hitta extraliv under spelets gång. Det är i detta skede jag inser varför jag aldrig klarade det här spelet sist jag försökte, det blev helt oväntat Game Over!
Lite smått chockad häller jag upp en kopp kaffe och inser hur viktigt varje litet liv är i Blaster Master, finns inget tomrum att klanta sig. Med smak av avföring och slidsekret i munnen börjar jag bittert om hela äventyret. Någon timme senare är jag hos bossen igen med 3 liv och 3 continues kvar. Jag lyckas inte spela felfritt fram så en continue gick till spillo. Man kan skjuta sönder bubblorna men när han lägger in sin extraväxel så spottar han ut så många bubblar att inget skott jag skjuter når fram till krabban. Jag matar på så mycket på B-knappen att jag blir helt svettig och det känns som armen håller på gå ur led. Jag klarar fan inte av den här vidriga, äckliga skitbossen. Jag dör alla mina continues och kastar kontrollen i backen så hårt att den får en fin liten spricka på sidan. Här stänger jag ilsket av för dagen.
Ny dag, nya tag! Jag spelar åter igen fram till krabbhelvetet och kämpar som en tjur mot en matador. På något magiskt sätt lyckas jag till slut få död på bossen. Jag vet egentligen inte hur jag lyckas, känns som jag fick in en massa lyckträffar och till slut gav han upp. Krabban ger mig egenskapen dive. Nu fungerar min vagn som ubåt också.
Jag hittar ganska fort vart nästa bana ligger. Nu när vattenbanan är bortgjord är det dags att spela en isbana.
Det är ganska svårt att styra tanken med is som underlag. Om ni tycker man glider omkring mycket på isbanorna i Mariospelen så har inte testat Blaster Master’s isvärld. Efter ha glidit runt ett bra tag hittar jag bossgrottan. Här skiter jag som vanligt i alla fiender och traskar på så fort jag kan djupare in i grottan. Efter en stund är det dags för sjätte bossen. Det är ett återbesök av andra bossen. Den gången är han argare och skjuter även spottloskor med sina klor. Jag får inget grepp alls om bossens mönster och spelet tar slut.
Jag gjorde ju åtminstone framsteg den här rundan så jag börjar om illa kvickt. Men den här rundan så klarar jag ju förstås inte ens bubbelkrabban och får Game Over igen. Limma igen mitt urinrör och låt mig dö i blodförgiftning!! Eftersom jag är en tjurig jävla idiot så börjar jag om igen. Ni kan antagligen gissa vad som händer, krabban våldtar mig igen! Nu kastar jag kontrollen så hårt i backen att det blir ett märke i golvet men kontrollen fungerar mirakulöst fortfarande. Jag kastade min xbox-dosa vid ett tillfälle och den blev glapp direkt. Det var bättre förr! Här ger jag upp och går och lägger mig.
Sådär, då var det lördag! Jag hade eventuellt tänkt gå ut och roa mig denna afton. Ni vet, ragga upp en fet tjej och dricka lite gammeldansk men Blaster Master sätter stopp för sånt. Äntligen börjar jag få lite bukt på hur man klarar krabban och jag kan ta mig till nästa bekymmer. Sjätte bossen i Blaster Master är min NES-nemesis genom tiderna. Jag kan inte minnas att jag känt mig så chanslös mot en boss!? Hur fan gör man? Jag klarar bara inte av det. Det är inga problem att klara alla 6 banor utan att dö ett liv men när jag kommer fram till bossen tar det bara stopp. Jag måste vara utvecklingsstörd som inte kan hitta ett mönster på en 25år gammal boss! Det finns något som kallas ”grenade glitch” i Blaster Master. Det går ut på att du kastar en granat på en boss och pausar samtidigt som han tar skada, då fortsätter han ta skada så länge du har pausat spelet. Jag övervägde sjukt många gånger att använda mig av det här fusket med det känns bara så fel.
Till slut upptäcker jag att man kan sträjfa, ni vet som de moderna kidsen gör i spel som Doom och liknande. Om man håller in A-knappen medan man styr gubben så ändrar han aldrig riktning vilket gör att det underlättar kopiöst mycket! Nu kan jag hålla mig i bakgrunden och dra iväg nåt skott då och då samtidigt som jag alltid är vänd åt rätt håll. Halleluja! Efter ha dött 30-40 liv på det här helvetet kan jag äntligen gå vidare. Jag får förmågan att klättra på väggar.
Jag minns att suspekt område på bana 2 som jag gissar att väggklättringen kommer till nytta. Mycket riktigt är det här man går vidare till nästa bana.
Jag tar en liten ölpaus och börjar gluttra i instruktionsboken och lägger märke till det här:
Först och främst står det att man ska läsa manualen INNAN man börjar spela. Sen är det kartor och förklaringar hur man tar sig till de olika banorna. Det måste vara flera 1000-tals människor som kört fast i Blaster Master utan att veta om att manualen är nyckeln att ta sig vidare. Det fanns även bilder på alla bossar utom första och sista. Det står också vad man får för förmågor av dem. Hela manualen är som en stor spoiler. Men kartan är faktiskt ingen dum idé.
Sjunde banan måste ha den stressigaste musiken ett spel kan. Den här banan var rätt tråkig, mycket roligare bandesign på de tidigare banorna. Den vanliga rutinen tar mig relativt fort till bossen och där får jag ett kärt återseende av Fred.
Den här gången är han betydligt snabbare och det är svårare att läsa hans mönster . Jag dör 2 liv men klarar han på tredje försöket. Enligt ”internet” skulle den här bossen vara mycket svårare än bossarna jag hade så sjukt mycket problem med tidigare. Det kan jag inte hålla med om, internet kan dra åt helvete.
Nu är Sofia The 3rd fulländad och sista förmågan var att klättra i taket.
Jag tittar i manualen och ser att ingången till åttonde banan ligger i bana tre. Vagnen är sjukt jobbig att styra nu. Det går inte längre att rulla av en plattform, du måste använda dig av ett hopp för att släppa taget. Man glömmer bort det hela tiden och gör ständiga misstag. Det märks att man är på sista banan nu. Musik låter som moderhjärnans bana i Metroid. Den ser ut som en sista bana också.
Banan är rätt svår, många dryga hopp mellan avgrunder fylld med taggar samtidigt som fiender attacker dig. Efter att ha gått vilse några gånger tar jag mig till den rätta grottan. Skönt nog så är grottan liten och det är dags för bossen. Äntligen förstår jag vad som är på framsidan av kartongen till det här spelet.
Oturligt nog kommer jag hit på mitt sista liv på min sista continue. Bossen känns ganska lätt men jag klantar mig och dör. Gråtande börjar jag om på det här spelet IGEN! 90 minuter senare är jag vid bossen igen och fixar han på direkten. Självklart så ploppar det upp en ny boss illa kvickt.
Han dödar mig och jag får ta en continue och börja om på sista banan. När jag kommer fram igen ser jag att man slipper döda första bossen och får möta riddaren direkt. Nu märker jag att man kan stå helt still och bara skjuta rakt fram, riddaren står bara och tar emot. Så den lättaste bossen är alltså sista bossen i Blaster Master.
Lite märkligt är ju att jag sitter tillsammans med grodan i slutscenen? Har jag inte dödat grodan två gånger under spelets gång?
Det här spelet är riktigt bra men det finns saker förstör det. Först och främst så har jag aldrig sett ett spel som lider av så mycket ”slowdowns”. Ni vet när det blir för mycket på bilden och allt går sakta som fan. Är det mer än 2 fiender på bilder så går spelet segt, och 2st fiender på bilden är mest hela tiden. När man spelar vissa bossar tror man nästan att bilden ska frysa helt och hållet.
Det här spelet tog så mycket längre tid än vad jag hade väntat mig! Bara en sån sak som att det inte finns lösenord eller evigt med continues är helt ofattbart!
Att man tappar Jasons vapenuppgraderingar när man tappar skada. Helt hjärndött! Man borde ständigt ha skott som räcker hela vägen till skärmen tar slut.
Alla onödiga grottor! I Metroid blir man belönad med energitankar och missiler om man utforskar lite här och där. I Blaster Master är det bara slöseri med tid. Det finns aldrig någonting som är värt att ha i alla grottor förutom själva bossgrottorna.
Bortsett från ovanstående punkter så är det här ett kul spel med grym musik och bra kontroll. Det ska finnas ett Blaster Master till Mega Drive och Gameboy också. Det gjordes även en remake på originalet till Wiiware men det är inget jag har spelat.
Random film på spelet.
Speltid: 15 timmar
Status: Varat
Spelvärt: 74 %
Jag har hört rykten om att Samson och Anders från Retroresan, tagit upp min blogg i senaste avsnittet. De har t.o.m. lagt upp en länk hit och det får jag tacka hjärtligt för! Jag ser att de också spelat Blaster Master för några månader sen, ska blir intressant att höra om vi delar samma mening om spelet. Sen är jag sjukt intresserad av vad de har att säga om Alex Kidd som är de senaste spelet de lirade. Speciellt partiet mot slutet av spelet när man ska hoppa på rätt rutor för att ta sig vidare i spelet. Hur som helst, alla som hittat hit via Retroresan, välkommen till min blogg!
