Blue Shadow

Under 90-talet var ordet ”Ninja” inte okej att ha i en titel på ett tv-spel eller i någon produkt som lockade yngre konsumenter här i Sverige, eller rättare sagt i Europa om jag förstått det hela korrekt. Första gången jag la märke till detta var när Turtles blev populärt här. Teenage Mutant Hero Turtles kallades sköldpaddorna i Sverige, men som de festa vet så är originaltiteln egentligen Teenage Mutant Ninja Turtles. Jag har faktiskt ingen aning varför Ninja blev sånt förbjudet ord för den yngre publiken? Det är likadant med Ninja Gaiden serien. Oh nej! Tänk om alla barnen blir svärdkåta och börjar dräpa varandra tack vare ordet Ninja i titeln!? I alla fall så heter Ninja Gaiden, Shadow Warriors i detta land. Blue Shadow har samma historia, Shadow of the Ninja var namnet på spelet i USA. Det släpptes 1990 i Japan och ett år senare i USA och Europa. Blue Shadow är utvecklat av spelföretaget Natsume och släpptes av Taito.



Har spelat det här vid några få tillfällen för 15-20 år sen men jag kom inte ihåg mer än att man kunde spela 2-player co-up.



Året är 2029 och den ondskefulla kejsaren Garuda har tagit över USA. För att stoppa Garuda skickas två stycken ”top of the line” ninjor iväg, Lord Hayate och Lady Kaede.







Du får välja om du vill spela tjejninja eller pojkninja, eftersom jag har en snopp så valde jag herren. Tror inte det är någon skillnad mer än utseendet. Blue Shadow är Platformsaction, ni vet hoppa, klättra och slåss med diverse olika vapen i en härlig sidoskrollad 2D-miljö. Du har en energimätare som är ganska generös, tål hyggligt många smällar. Däremot så har du bara 1 liv men 5 continues!? Så dör du ett liv är det continue som gäller. Hade det inte varit lättare att ge gubben 5 liv och ingen continue istället? Du hoppar på A-knappen och viftar med ditt vapen på B-knappen. Det är 5 banor som är uppdelade i flera olika delbanor.




Efter jag spelat nån minut på första banan drar jag likheter med Ninja Gaiden och Batman. Hoppandet och klättrandet känns som Ninja Guiden, medan fightingen och fienderna påminner om Batman.




Det finns vita lådor utspridda på banorna. Om du slår sönder boxarna kan du hitta uppgraderingar till ditt svärd, tillfälliga vapen eller energipåfylling. Melodin är att hitta 2 uppgraderingar till ditt svärd, istället för att ha räckvidd kortare än en förhud så täcker du upp halva bilden.



Första banorna är inte så mycket att snacka om. Du kan nästan bara hoppa förbi alla fiender om du vill. Det är först på andra bossen det börjar bli lite intressant. Här har vi en stor tank med ett känsligt öga. Det gäller att vara snabb att slå medan ögat är framme och sen undvika missiler som faller från himlen. Här tappar jag 2 continues innan jag förstår mönstret.



Tredje banan är inte heller några större konstigheter. Det handlar mest om att klättra upp för stegar och döda några gubbar på varje plan. Tredje bossen är en samuraj som är barnsligt enkel. Det är bara att veva till han varje gång han dyker upp från marken.



Det är nu spelet börjar bli lite smådrygt. Här är det en massa rörliga hissar och skit du ska hoppa emellan. Jag får slut på continues och får börja om från start igen. Tummen är rätt varmt vid det här läget så 15 minuter senare är jag på samma bana igen. Den här gången tar jag mig fram till banans boss. Det är en jeansklädd snubbe som hoppar omkring och gör några löjliga sparkar. Han har även en kråkjävel som flyger omkring och vill hacka dig på hjässan. Efter jag fått in ett gäng träffar på han störtar fågeln rakt in i bossen och han förvandlas till en stenpippi som skjuter laser.  Jag dör ett liv men nästa försök inser jag att stå och duckveva med svärdet i ett hörn, fungerar rätt bra.










Från att ha varit ett ganska lätt spel så kommer hard mode från ingenstans. Första fienderna man möter på femte banan är en slags mekanisk spindel som tål onödigt mycket stryk. Ibland skjuter den ut små vulkanutbrott med skott som jag aldrig lyckas undvika.  Efter jag tagit med förbi spindelpartiet kommer jag till något som påminner om en Mega Man bana. Det är någon bana i ett Mega Man spel där det kommer dödliga ljusstrålar ur väggarna samtidigt som man faller neråt. Här kommer det eldväggar från alla olika håll medan du ska försöka klättra uppåt. Med lite tålamod så är det egentligen ganska lätt men jag stressar för mycket och dör nåt liv. Nästa parti ska du hoppa mellan olika plattformar som är täckta med minor samtidigt som en idiot skjuter jobbiga skott mot dig. Det sista hoppet innan man klarar 5-1:an är ett jävla skithopp! Jag lyckas bli nerskjuten i avgrunden av en pajas på andra sidan. Game Over!



Nästa försök tar jag mig vidare till 5-2. Här måste du försiktigt ta dig framåt och penetrera sköldmongon med ditt svärd samtidigt som du ska akta dig för dryga pilbågsskyttar. Efter en stund börjar bilden sakta röra sig uppåt. Såna här banor är det värsta som finns! Jag hatar när man ska skynda sig uppåt för att bilden trycker på. Om man stressar för mycket och håller sig längst upp i bilden så hinner man inte se fienderna och tappar skada. Tricket är att försöka hålla sig i mitten av bilden och akta sig för pilarna som strömmar från alla håll. Det är helt omöjligt att rensa borta alla fiender som dyker upp medan bilden sakta rullar uppåt. Efter en stund kommer du till två stycken stegar, en på varje sida. Tar du vänstra stegen hittar du en låda som maxar upp ditt vapen. Högra sidan fyller upp din energi. Sen är du på toppen och det är dags att möta den argaste gubbakuken av dem alla. Du får se en liten animation när där kejsaren förvandlas till ett drakliknade monster.








Jag valde vänstra vägen upp så räckvidden på mitt vapen är långt så det räcker. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om livsmätare. Jag tål bara några träffar innan det blir game over för den blåa ninjan. Jag kämpar mig snabbt tillbaka till kejsaren för att bli piskad än en gång. Jag prövar att välja högra sidan och möta han med maxad energimätare men längden på mitt vapen gör det otroligt svårt att få in träffar på bossen. Tre gånger får jag game over på bossen innan jag märker att man hinner ta både vapenuppgraderingen och livspåfyllningen innan bilden den stigande bilden hinner ikapp dig. Detta gör det hela betydigt lättare och jag klarar sista bossen på första försöket med maxad ninja.





Hade Ryu Hayabusa från Ninja Gaiden haft sex med Batman tror jag deras barn hade sett ut som Blue Shadow. Jag har ganska kul när jag lirar Blue Shadow. Det är härligt musik och bra variation på fienderna. Synd att det inte var en mer stigande svårighetsgrad i spelet, det går från lätt till svårt på en tvärrunk. Jag gillar också att det finns co-op mode, det blir lite som en ninjaversion av contra. Vill du ha kul några timmar så är inte Blue Shadow ett dumt förslag.

Så här tyckte Nintendomagasinet:

 

1 Spelare,hmm?

 

En film på spelet.


Speltid: 4 timmar
Status: Varat
Spelvärt: 79 %

Kommentarer
Postat av: Lethe

Om du håller in A och B, så kan du ladda uppen super attack. Kommer ned blixtrar från himlen som gör tokmycket skada på fiedena. Dock så offrar du halva livet för attacken, men den gör spelet mycket enklare.



Trodde det var ett fusk tills jag pratade med någon som äger NTSC-versionen, och det är tydligen så att den attacken har kommit bort från beskrivningen i PAL-manualen.

2012-04-17 @ 08:50:38
Postat av: RetroMask

*Om du håller in A och B, så kan du ladda uppen super attack. Kommer ned blixtrar från himlen som gör tokmycket skada på fiedena. Dock så offrar du halva livet för attacken, men den gör spelet mycket enklare.



Trodde det var ett fusk tills jag pratade med någon som äger NTSC-versionen, och det är tydligen så att den attacken har kommit bort från beskrivningen i PAL-manualen.*



Gaaah! Fan, önskar jag hade känt till den attacken på sista banan. Jaha, ska försöka lägga den på minnet till nästa gång. Flummigt att de lyckas klasa bort den attacken i vår manual :)

2012-04-17 @ 12:13:33
URL: http://retromask.blogg.se/
Postat av: André

har faktiskt spelat igenom det här spelet oxå, men då i co-op och det jag minns av det så var det relativt enkelt när man var två, men det var så länge sen så minns inte riktigt hur det var. Men det var underhållande att vara två, förr var det ju inte så speciellt vanligt att man kunde vara två st samtidigt i spelen.

Roligt att NINJA förbjöds, det skulle inte funka idag =) men man kommer ju ihåg grejen med det där, var många spel som fick döpas om.

2012-04-17 @ 12:52:43
Postat av: RetroMask

*har faktiskt spelat igenom det här spelet oxå, men då i co-op och det jag minns av det så var det relativt enkelt när man var två, men det var så länge sen så minns inte riktigt hur det var. Men det var underhållande att vara två, förr var det ju inte så speciellt vanligt att man kunde vara två st samtidigt i spelen.

Roligt att NINJA förbjöds, det skulle inte funka idag =) men man kommer ju ihåg grejen med det där, var många spel som fick döpas om.*



Spelet var ganska enkelt till sista banan, där blev det tvärsvårt istället. Men som Lethe skrev, blixttacken hade nog varit rätt användbar eftersom det var svårt att komma åt fienderna som sköt pilar mot en på sista banan.



Nope, det var ganska få "actionspel" som hade co-op till NES.



Jag vet inte varför ninja var så hemskt på det tidiga 90-talet? Om man ser i introt till Blue Shadow så nämns ju huvudpersonerna som ninjor :) Så länge det inte var med i titeln på spelet verkar det ha varit lugnt.



2012-04-17 @ 13:03:46
URL: http://retromask.blogg.se/
Postat av: Lethe

Jo spelet höjer svårhetsgraden rejält i slutet, speciellt den där banan man ska klättra på. Den var jävlig om man var två, alltid problem med scrollande banor om man är fler spelare.



Vet inte varför de hade sådan dille på att förbjuda ordet "ninja" i titlar. Speciellt då det var helt ok att nämna tonåringspaddorna som ninjor i själva serien. Hade varit mer logiskt om de också ändrade det i själva serien och inte bara namnet?

2012-04-17 @ 23:34:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0