RetroMask

Mitt nästa spel som dyker upp i samlingen är Al Unser Jr. Turbo Racing. Al Unser är tydligen någon snubbe från USA som är väldigt duktigt på att köra forta bilar. Han är en hejjare på att köra Indy 500 och har vunnit en massa titlar inom det området. Jag är helt totalt ointresserad bilsport och har ingen aning vad skillnaden mellan Formula 1 och Indy 500 är? Jag vet att det är snabba fordon och det får räcka. Det är Data East som står för utvecklingen av Al Unser Jr. Turbo Racing. Det släpptes i Japan 1989,1990 i USA och 1991 i vissa delar av Europa, dock inte Sverige. När det kom till Europa kortade dem ner titeln till enbart Turbo Racing. Käre Al Unser (numera alkis) var antagligen inte lika känd här som i övriga världen.  När jag tänker på Data East känns det som dom släppt hur många spel som helst men jag kan ändå inte komma på någon riktig klassiker? Jag vet dom gjort Joe & Mac men det är inte så jävla märkvärdigt. Får väl se om det här kan bli en spelvärd klassiker!

Som dem flesta antagligen redan förstått handlar det om att köra en snabb bil. Det första man får välja när man starta spelet är ifall man vill köra time trial eller Championship. Självklart blir det Championship ifall jag ska få någon chans att klara det här.  När du valt det får du möjligheten att registrera en ny spelare . Man kan registrera 3st olika namn, precis som i zelda-spelen. Redan här vart jag positivt överraskad att man kunde spara en egen fil så man inte behöver starta om varje gång strömmen bröts. Inte så vanligt på dem äldre bilspelen.

När man gjort en ”gubbe” får man placera ut vart man vill ha sin statuspoäng.  Man börjar 20st poäng och tjänar in mer poäng ju bättre man placerar sig i loppen. Dom här egenskaperna kan man uppgradera sin bil med:

Speed

Acceleration

Durability

Suspension

Pit Stop

Turbo

(TAB= Turbo huh?)

Det här gillar jag också! Är alltid kul att man får uppgradera sin bil när man kör bra i ett lopp. Man kunde även välja självaste smygsuparen Al Unser från start och få maxpoäng i allt men det känns som fusk.  

Självklart la jag nästan alla mina statuspoäng på speed. Likadant om jag lirar något RPG så hamnar allt på attackstyrkan. Störst, bäst, snabbast, starkast, vackrast och längst pung! Man vill ju trots allt spegla sin egen verklighet med spelet man lirar…eller inte.

Hur dom delar ut statuspoängen när man placerar sig i ett lopp har jag inte riktigt förstått. Vissa gånger fick jag 7 poäng när jag vann och andra gånger bara 3?

Innan man börjar ett race måste man köra ett varv på den banan för att kvalificera vilken startposition man ska ha. Man slåss om förstaplasten på varje bana mot 25st andra typer.

Kontrollen är simpel. Du gasar på A och bromsar på B. Det finns 3st växlar som du reglerar upp och ner på ”krysset”.  När du har tredje växeln inne kan du dra igång din turbo när du håller uppåt på styplattan.  Hur mycket turbo man har beror ju förstås på hur många statuspoäng du slösat på just den egenskapen. Den kan även tankas upp till max om man gör ett besök till en Pit Stop.

Jag körde fort igenom 12 länder utan att få någon vidare bra placering. Man får alltid fortsätta hur dåligt man än spelar, det viktiga är hur du ligger till på rankingen när alla banor är avklarade. Det var riktigt svårt när man aldrig fick några poäng att uppgradera kärran med. Jag insåg att jag var tvungen att lyckas lite bättre på dom tidigare banorna så jag började om.  Efter jag fått nöta om första länderna några gånger fick jag ett par hyggliga placeringar (top 4 ger statuspoäng tror jag) och fick chans att göra min bil mer duglig. Efter bilen blivit bättre vart det ganska lätt att hamna top 3.

Det svåraste är om du fått en dålig startplacering och måste köra ett slags slalomlopp förbi 25 bilar. En störande detalj är att det piper varje gång du är nära en annan bil, det är mer störande än hjälpsamt. Känns som man har en brandvarnare intryckt i röven.  Petar du i en annan bil åker du oftast ut i periferin och liknar mest en sommarjobbare på gräsklipparen. Det är inte heller ovanligt att du åker in i en skylt om du hamnat på vägkanten, adjöss med 8 placeringar! Det sura är att vissa bilar framför dig gör allt att för att du inte ska få köra om dem, dom beter sig som nå satans magneter!

Sen har Data East visat sin smarta sida genom att lägga in själmordsknapp på kontrollen. Trycker du på select är racet över utan pardon. Jag vet att jag minst kommit åt den där jävla knappen 5 gånger! Om jag vill ge upp trycker jag ju för helvete på resetknappen. Kör jag dåligt ett race och ligger på sista plats på sista varvet trycker jag hellre på reset och kör om banan än att trycka på select och ge upp banan med sista placering för att fortsätta på nästa, förbannade idioter.

Du måste göra ett besök till pitten ganska ofta. Dels tar turbon slut rätt fort, men motorn börjar även koka om du spelar för länge på en bana utan att köra in dit. Det hände flera gånger att jag var några fåtal meter från mållinjen när bilen börjar ryka och jag hamnar på sista plats.  För att göra det extra jobbigt finns det ingen mätare (ingen som jag fattar i alla fall) som talar om hur mycket mer du kan gasa innan bilen blir ett rökmoln och det är kört. Jag vart så less på det där så jag körde in till pitten vartannat varv oftast. Bilen tål dock mer stryk ju mer man fått upp Durability-statsen. Något som ofta vart en sylvass armbåge i rektum var när man kört ett bra lopp och man ska lämna pitten för sista gången.  Man kan välja tanka bilen, laga bilen, kolla vilken placering man har. Men det finns även ett alternativ som är Quit och det är lätt man tar det när man vill ut ur pittjävlen men då ger man upp racet! Data East, varför måste ni ha ett sådant alternativ där när man ni redan förstört selectknappen? Sjukt onödigt!

Jag tycker det här spelet är helt dugligt. Jag brukar hata Formula 1 spel men det är så pass simpelt så det passar mig rätt bra. Det är ett stort + att man kan uppgradera bilen. Kämpartarmen jobbar hårdare när man vet man blir belönad med något ifall man vinner ett race. Tråkigt att det är svårast dom första banorna eftersom bilen är lika vass som punkterad trampcykel. Ju längre in i spelet man kommer desto lättare blir det.  Förutom några störande alternativ att ge upp racet med ett enkelt knapptryck och att vissa motståndarbilar är helt utvecklingsstörda så är det ett okej spel. En simpel sak som att man får välja mellan 4 olika låtar innan varje bana är en bonus. Det kunde lika gärna ha varit samma låt hela spelet rakt igenom och då hade man fan blivit knäpp.

Jag körde igenom alla 16 banor och slutade upp på första plats. Här är en länk på hur spelet ser ut: (Dom spelar med maxad bil så det ser ganska lätt ut)

http://www.youtube.com/watch?v=RDzpkGFm7-Y

Total Speltid: 5-6 timmar

Status: Varvat

Spelvärt: 67 %

/RetroMask

Nästa spel heter Airwolf och är baserat av en tv-serie från 80-talet.  1989 släpptes detta spel utav Acclaim I USA.  Som jag har förstått det släpptes aldrig Airwolf i Japan utan bara i staterna och Europa. Jag minns man såg något avsnitt då och då av den här serien när det begav sig men det absolut starkaste minnet från Airwolf är intomusiken. Själva spelet visste jag inte ens existerade förrän jag gjorde ett impulsköp i bakfyllan en söndag,någon vecka senare var det i min bokhylla.

Airwolf är alltså själva namnet på en väldigt avancerad helikopter. Tv-serien handlade om någon borttappad brorsa dom ville hitta igen och på den jakten stötte dom på en massa skurkar som fick smaka missiler och kulspruta från Airwolf. I spelet får du olika uppdrag av den mustaschprydde mannen ”Archangel”. Varje uppdrag verkar handla om samma sak,rädda olika kvinnor som hamnat i någon slags krigszon.

Airwolf går under kategorin Flygsimulator. Jag kan skrika rakt ut att det är en av mina absolut svagaste sidor. Jag har aldrig lyckats bra när man ska styra runt någon prick på en radar samtidigt hålla kolla så man inte får en fet missil i arslet. Airwolf ser likadant ut som TopGun till NES,vilket dem flesta känner till tror jag.

Du ska rädda alla fångar och dom är utmärkta med nåt X-liknande på din radar. När du fångat upp alla brudarna i din kukförlängare till helikopter gäller det bara att ta dig utanför gränsen på radarn så är uppdraget klarat. Ju längre in i spelet,ju fler fångar blir det att rädda i varje uppdrag. Helikoptern har inte oändligt med bensin så det finns även ”bensintunnor?” ute på radarn i vissa uppdrag. När man landar vid en sån tankar 2st apmänniskor upp helikoptern. Man kan ta stryk 4 gånger sen tappar man ett liv. Man börjar men 3st liv och kan hitta ett extraliv vart 5:e uppdrag tror jag. När du dött alla dina liv är det helt kört och du måste börja om från uppdrag 1 igen. Har du tappat skada och landar vid en bensindunk fixar även apgubbarna dig fri från skada.

Med en kulspruta och missiler ska försvara sig mot flygplan och båtar som skjuter hej vilt mot dig. Med kulsprutan har man obegränsat med ammo. Missilerna har du 15st per liv,det låter kanske mycket men det räcker sällan på en lite större bana. Det kryllar verkligen av plan som vill skjuta ner din helikopter. Dom matar missiler oavbrutet och det är förbannat svårt att försvara sig genom att skjuta sönder dom med kulsprutan. Lättast är oftast att bara hålla en hög höj och hoppas på det bästa. Det finns säkert någon bättre strategi i hur man undviker att ta stryk hela tiden men jag hittade ingen vettig i alla fall. Oftast styr man HellCoptern så högt upp det går och våldstrycker på A och B-knappen som om man var en speedad dampunge utan framtid. Så den största fokusen blir att kolla på kartan för att ta sig fram till dom som ska hämtas upp samtidigt som man dampar bort all ammo man äger. 

Redan på första uppdraget längtade jag tills jag var klar med det här spelet.  Det är en dålig kopia på ett dåligt spel. TopGun är inte bra men det är här suger verkligen röv! Jag klarade 5-6 uppdrag rätt fort och hoppades på ett jävligt kort spel. Tyvärr vart det betydligt svårare vid uppdrag 8-9 och jag fick börja om hela tiden. Inte nog med att spelet är satans värdelöst så tar det en sjukt lång tid mellan varje bana. Det kommer upp en massa text hur många plan,torpeder och likande ointressanta saker jag skjutit ner efter varje uppdrag man klarat. Jag vart tvungen att kolla runt på nätet för att se hur många uppdrag jag var tvungen att lida igenom innan skiten är över. Det är tydligen 25st och jag fastnade hårt vid 12-13 så det kändes rätt hopplöst. Efter jag nött i 3 timmar (jag är förmodligen den som spelat detta spel längst av alla,och då menar jag alla!) insåg jag att det inte kändes värt att nöta nå mer. Jag hittade ett fusk där man kunde välja bana så jag tänkte jag kunde fortsätta där jag dog men jag fick aldrig tricket att fungera (tack och lov!).

Vissa tycker att jag skulle räkna att jag varvade Air Fortress eftersom jag klarade det första varvet. Man får väl se det som man vill men Airwolf har jag definitivt inte klarat. Jag gav det visserligen inte så mycket tid men jag är sjukt dålig på flygsimulatorer så jag gissar att många andra skulle prestera betydligt bättre än mig men håll er borta från detta spel ändå! Det är mer spännande att plocka hundbajs i skogen. Så här ser det ut i början av det här skitspelet:

http://www.youtube.com/watch?v=9UE-YSOmb-8

Sen tänkte jag lägga in en liten ny pryl i den här bloggen från och med nu. Jag tänkte lägga ut betyg på alla spelen jag kör. Men det kommer inte riktigt bli som betygen är i speltidningar och liknande. Jag kommer enbart bedöma hur värt det är att spela spelet. Jag kommer inte bry mig om grafik,ljud och sånt. Det handlar bara om själva spelglädjen. Jag kommer mäta det hela i procent, 0% sämst och 100% bäst.

Total Speltid: 3 Timmar

Status: Misslyckat

Spelvärt: 17 %

/RetroMask

Okej,nästa  spel på listan är alltså nåt som kallas Air Fortress. Jag har aldrig hört talas om detta spel så jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Det släpptes i Japan 1987 och i andra delar av världen 1989. Det har tydligen släppts i Europa,dock aldrig Sverige. Det är antagligen få som läser den här bloggen som ens hört talas om Air Fortress. Precis som förra spelet jag skrev om (Lolo 2) är detta utvecklat av HAL Laboratory, Inc.

Livet leker på planeten Farmel. Alla lever i ständig lycka och tar dagen som den kommer. Inget stör befolkningen från ständigt livliga fester med rymdpilsner och kopiöst mycket oskyddad sex in på småtimmarna. När livet är som bäst dyker det plötsligt upp 8 rymdfort runtom planeten Farmel och förstör allt som kommer i deras väg. Farmel skickar ut all sin militära kraft för att få slut på misären som dykt upp. Tyvärr har inte försvaret en chans och blir helt rövknullade när dom försöker förinta dom 8 forten som förstört den trevliga tillvaron på Farmel. Tills sist måste dom skicka ut deras sista hopp, den specialtränade HAL BAILMAN!

Du styr alltså kontrollen över HAL BAILMAN i denna rymdslakt. Man hade gärna hoppats på en anabolaknaprande galning med lika stora bickar som den här snubben. Men tyvärr är Halle bara en fjant i en snuskigt gul astronautdräkt . Varje fort består utav 2 olika banor. Först måste man ta sig fram till fortet och det gör man via ett rymdskepp man ligger ovanpå!? Man ligger alltså ovanpå skeppet av någon anledning. Halle kanske har klaustrofobi och inte vågar krypa in i skeppet,vad vet jag? Hur som helst så funkar det som ett vanligt sidoskrollat Shoot ´em up,typ som gradius fast mycket sämre. Efter man kommer fram till fortet kliver man av skeppet och man får ta kontroll över enbart gubben. Det hela liknar mer ett sidoskrollat Platformspel då. Det finns ingen hoppknapp utan HAL har tydligen ätit starka burritos för när man trycker uppåt på styrplattan kommer det ut en låga ur hans bakdel och man kan flyga omkring. Till försvar mot alla jävlar som skjuter mot dig har du 2 olika skott att använda dig av. Det dryga när man avfyrar ett skott är att det blir en rekyl så man åker bakåt 3-4 cm. Målet är att du ska hitta och skjuta sönder en slags kärna som ser ut som en övergödd apelsin i varje fort.

Halle Rider av sitt skepp

HAL inne i ett fort

När man styr skeppet har man 3 liv på sig att nå fram till varje fort. Förutom att bara ta sig fram till själva forten när man kör skeppet gäller det att man plockar på sig så många såpbubblor med bokstäverna E och B som möjligt. E-bubblorna gör att man får mer energi när man ska prutta runt med Halle inne i forten och B-bubblorna ger dig mer skott av det starkare vapnet . Eftersom det kryllar av fiender i vissa delar av spelet gäller det att du har samlat upp rejält med energi för att ta dig fram till kärnan,Apelsinen eller moderhjärnan,ja kalla det va fan ni vill.

När man pepprat sönder kärnan blir hela lokalen mörk,musiken ändras och man måste rappa sig att hitta igen skeppet innan hela fortet sprängs med Halle däri. Det hela påminner faktiskt rätt mycket om olika sekvenser av Metroid. En annan liten detalj som är lik Metroid är att man mäter energin i siffror. I Metroid har man energitankar som rymmer 100 i varje. I det här har man inte tankar utan bara siffror. 3000-4000 i energi är inte ovanligt att samla upp till vissa fort.

Ohh ett skepp det ska jag rida av!

Jag klarade dom 5 första forten utan några större problem. Förbanorna när man red av skeppet kändes väldigt enkla och forten var inte några större utmaningar. Men när jag kom fram till sjätte basen vart det riktigt besvärligt. Det var som en stor labyrint med robotgubbar som var mer skjutgalen än Rambo i hans senaste film. Forten mot slutet består av en satans massa olika våningar och man använder sig utav hiss och rör i taket som man kan krypa in i för att ta sig till en ny våning. Det sura är att det ser ofta likadant ut dit man kommer så man blir vilsen som en liten unge under en zigenarkjol. Och när energin är slut måste man börja om från ”förbanan” med skeppet igen,man får alltså inte 3 chanser som man får när man spelar allan på skeppets tak. En mycket störande sak med dom där förbannade rören man klättrar in i,går du in i fel rör kan du hamna från början av fortet och då är det oftast kört eftersom man redan förlorat så mycket av energin. Som tur är finns det finns det i alla fall lösenord till varje bana ifall man behöver ta en paus när man suttit för länge.

Efter 6 timmars speltid var jag till slut på sista banan. Det var riktigt jävligt att köra det förbannade skeppet på den här banan,dog hela tiden! Det är inte långa banor när man styr skeppet,2-3 min ungefär men det räckte för att dö frustrerat många gånger innan jag tog mig fram till fortet. Det sista fortet är som ett jävla skämt! Det är större än dom största varuhusen i Bangkok. Man har inte den blekaste aning vart man ska och man hamnar ofta från start av banan för man fjärta in i fel rör! 2 timmars nötande hittade jag till slut kärnan men jag dog förstås eftersom jag inte hann tillbaka till mitt värdelösa skitskepp innan jag sprängdes i bitar. En timme senare lyckades jag faktisk ta mig helskinnad tillbaka till skeppet efter jag sprängt moderhjärnan! JAA äntligen,alltid en trevlig känsla att lyckas efter alla timmars nötande på samma bana. Jag lutar mig bakåt i soffan för att vänta mig dom bästa slutsekvenserna genom tiderna…. Det ploppar upp en text att själva äventyret börjar nu och jag får börja om från första banan! Dra min egen pungpåse över mitt ansikte tills jag kvävs! Vad fan är det frågan om!? Ville dom som gjort detta spel att jag ska hoppa från balkongen eller? Jag borde i och för sig ha anat att det skulle suga eftersom lösenordet till den sista banan hette så här:

Tydligen så ska man köra det 2 varv för att besegra detta spel. Jag sätter min ansiktshud på att det här spelet har framkallat diverse seriemördare världen över. Jag börjar spela första banan igen med gråten i halsen och märker att det är likadant som första varvet förutom mer och aggressivare fiender . Jag kommer till femte basen när jag märker att det är nya vägar för att ta sig till kärnan och det fullständigt kryllar av skott från skjutgalna robotar. Nu får det vara nog,ett varv får räcka och jag ger upp där. Jag är tjurig men nån jävla måtta får det vara!

Air Fortress är ett ganska unikt spel eftersom det består både av en Shoot ém up och en Platformsdel. Jag gillar att dom har slagit ihop 2 typer av spel i ett. Det är ett halvkul spel ett tag men jag tycker det vart alldeles för enformigt inne i forten. Man vart less på att det var så få olika fiender och enformiga miljöer. Småkul i några timmar men spelar man för länge blir det mer självmordstankar än nöje.

Så här ser femte banan ut i rörliga bilder:

http://www.youtube.com/watch?v=GJYXtrFpHLM

Total Speltid: 11 Timmar

Status: Misslyckat (Klarade första varvet)

Dagens Ord: Dom som lyssnar på Radio har ingen musiksmak

/RetroMask

Precis som med Adventure Island äger jag inte första delen utan får börja spela del 2 av lolo-serien som består utav 3 spel totalt. Företaget HAL Laboratory står för utvecklingen av Lolo-spelen.  Hal är förmodligen mest känd för Kirby-Spelen. 1990 släpptes Lolo 2 världen över,ett år efter sin föregångare. Men redan 1985 släpptes ett spel i Japan som kallas Eggerland Mystery som lolo-spelen bygger grunden på. Första Lolo-spelet släpptes inte ens i Japan pga att det var alldeles för många likheter med diverse eggerland-spel som funnits i Japan flera år innan lolo kom. Hela konceptet med lolo är att man ska lösa olika gåtor så det är inte den vanligaste formen av spel. Dom flesta som är uppvuxen med en NES-kontroll mellan båda händerna känner nog till lolo-spelen. Jag vill minnas jag hyrde det här när det nykommit och jag kan inte komma ihåg att jag var jättenöjd över hur lolo var. Får väl se ifall jag har ändrat min uppfattning om detta spel nu.

Lolo är alltså själva huvudpersonen i detta äfventyr. Han är en blå bollaktig sak med ansikte,armar och ben. Hans rosa tjej (Lala) som även är en levande pungkula har blivit bortrövad av den onda kungen av Eggerland. För att kungen ska släppa lös Lala vill han se bevis på att man kan ta sig igenom ett högt torn som leder till hans slott som ligger uppe bland molnen. Man funderar lite på ifall HAL hade sniffat lim och inte hade bättre fantasi när dom skapade Lolo. Jag menar 2 färgade bollar som heter Lolo och Lala…

Lala

Tornet mot himlen

Nu ska man alltså ta sig upp för ett torn på 9 våningar och varje våning innehåller 5 olika rum. Efter man är klar med tornet måste man ta sig igenom kungens slott men han bor tydligen inte så flott för det är bara 5st rum där. Så med lite sjukligt avancerad matematik kan jag berätta att det är 50 olika rum som ska lösas innan jag får träffa min fotboll till kärring. Varje rum är aldrig större än en ruta på tvn,borde vara simpelt eller hur!? Man får ett nytt lösenord för varje rum så man slipper göra om något från start. Så här ser första rummet ut:

Målet med varje rum är att komma åt innehållet i en rosa skattkista som finns i varje rum. För att kistan ska öppnas måste man plocka alla hjärtan som ligger utspridda i rummet. Det största kruxet i dem flesta rummen handlar om att flytta runt 4-kantiga klossar som ska skydda dig från att hamna i skottlinjen från laserskjutande statyer när du ska plocka ett hjärta.  Dom första rummen är väldigt simpla och det krävs inte nån vidare hjärnverksamhet för att ta sig vidare. Efter någon timme märker man att det inte bara funkar med att ”tuta och köra”. Styr du en kloss en cm för långt är det kört och det är bara att börja om. Som tur är har man fått gåvan att ta självmord ifall man trycker på Select-knappen vilket krävs ifall man har stängt in sig själv med klossarna eller att någon fiende stängt in Lolo i ett hörn.  Man har inte mycket att försvara sig med men man kan få skott när man tar vissa hjärtan. Skjuter du skott på diverse saker som vill se Lolo död blir dom ett ägg i 7-8sek som du kan styra runt och använda som olika hjälpmedel,tex som en flotte om du måste över ett vattendrag.

Vissa banor är otroligt smart gjorda och kan kännas helt omöjliga att klara. Jag försökte inbilla mig att det var en bugg i spelet och att dom missat nån viktigt detalj i rummet för att kunna klara det åtskilliga gånger. Ett typiskt scenario:

 ”Flytta högra klossen 2 steg åt höger,skjut ett skott på ormen och flytta ägget i vattnet,flytta nästa kloss där ormen stod tidigare för att sedan använda hammaren på stenen nere till vänster  så du kan ta hjärtat innan döskallen tar dig för att slutligen ta skattkistan BOOM,den rosa kukskallen som kastar knivar var inte ”blockad” på höger sida och dödar dig men det finns ju fan inte några fler klossar att blocka med!!?”

Man stirrar sig jävligt ofta blind på något som inte är lösningen egentligen. Banorna mot slutet kan få dig använda hjärnan så hårt att det blir blodsmak i munnen. Jag ska inte säga att jag är en raketforskare men jag är inte helt satans bortkommen heller. Som längst satt jag i 90min på samma rum,1 timme och 30 minuter på ett rum som består av en bild på ett spel som är nästan 20 år gammalt! Jag var väldigt nära att gå ut på nätet och fuska fram lösningen på vissa banor men min tjurighet sa nej och mängder av svordomar senare var rummet fixat. Slottet hade helt klart dom svåraste rummen så det vart verkligen svårare ju längre in i spelet man kom. Till slut hade jag klarat alla rummen och fick ta en duell mot den elaka kungen. Han var ganska pinsam. Jag stod precis som jag står på bilden nedan och tryckte på A-knappen för att skjuta ut skott till han var veck. Så fakta är att HAL kan göra hjärnblödande gåtor men bossar var inte deras starka sida när detta spel gjordes.

Kungens slott i skyn:

Spelhistoriens lättaste boss:

Nu blir det åka av!

The End

Det här är det helt klart roligaste spelet än så länge på listan. Jag förstår att jag inte uppskattade det lika mycket när jag var ung eftersom det är riktat åt dom äldre spelarna. Det känns som jag skulle ha lika kul att spela Lolo 2 om 3 år som jag haft nu. Man kommer glömma vad rummen hade för lösningar och det blir hjärngymnastik än en gång. Det här är ju ett 1-player game men du kan fylla upp hela din sädfläckade soffa med vänner och familj och spela Lolo tillsammans. För att en man styr kontrollen betyder det inte att man kan inte kan spela ett spel som detta tillsammans.  Lolo 2 är i princip likadant som resten av Lolo-serien vad jag har förstått så jag vågar på rak arm rekommendera att spela hela den här serien. Jag ska definitivt införskaffa Lolo 1 och Lolo 3. Så här ser det ut i början av spelet i levande bilder:

http://www.youtube.com/watch?v=YoOVfPSevCQ

Total Speltid: 11 Timmar

Status: Varvat

Dagens Ord: Fjärtljud kommer alltid vara kul.

/RetroMask